Inatt dog en ängel.
Nerskjuten
med blodiga vingar
still

Men
så har alltid skett
bara en upprepning
i tiden

Änglar
får inte älska människor
på de sätt som människor älskar varandra

En ängel på jorden lever ensam

Att förkunna kärlek
sprida den varma energin
öppna människors hjärtan

Men att förälska sig
i en människa
är inte skrivet
i dess lagar

Inatt dog en ängel.

Det är lugn i natten..klockan tickar rofyllt..Jackie sover på sin fäll..jag sitter vaken, men trött, vid köksbordet.
Tystnad ~ inga bilar, bara ett lätt sus i bladverken, en varm bris som smeksamt gör sig påmind.

Idag har jag skapat med natursten, utanför huset..varje sten, liten som stor, talade till mig..det blev riktigt fint när jag vart klar!

Jag älskar denna vilda trädgård med tusen möjligheter, dammen med fiskarna och lummigheten, grönskan..här är ett Paradis..underbar plats för vila och kreativitet…rekreation..sinnesro.

Under lite mer än 6 år har det känts omöjligt att få riktigt lugn..som att vara en fågel utan möjlighet att landa en enda gång!
Som att ständigt flyga omkring, rastlöst..

Så nu är tystnaden och stillheten otroligt genomgående..och tydlig.

Ett nytt hem, en ny början med nytt seende..nya människor som kommer på min väg och gamla som jag lämnar….och så har alltid människans resa sett ut.

Tider av tung mödosam vandring, belönas med vila..en återhämtande paus..att ladda själen, läka kroppen och stilla sinnet.

Ibland finns det inget annat att göra än att vara just i tystnad och stillhet och låta de inre samtalen ha sin process, sin gång…där sker läkning och tillväxt på högsta nivå…Inga muntliga samtal i världen skulle kunna ersätta den diamant som skapas i denna process.

I denna tid, full av självkärlek och varande, kommer styrkan och ett lugn, en visshet.
Rannsakan, utan förbehåll..Mognad..Ny tid, ny otrampad mark i de stora skogarnas mäktiga salar, nytt vatten som flödar kallt och blir ett med de inre flödet….En ny tid att förstå gudomligheten i att vara ett
universums barn med möjligheter vi aldrig förr anat..något intelligensen inte räcker till att förstå…

~ Endast med våra hjärtan kan vi uppleva denna sanning, som är så stor och vacker.

…för egentligen har jag inga ord som duger att beskriva den kärlek som jag upplever…
ändå försöker jag.
Att få uppleva och att bli upplevd.
Tacksamhet.
Räcker det att säga tack?
Finns det några tack i världen som rättmätigt kan duga?
Ödmjukhet ~ nu vet jag det finns en djupare betydelse, men ordet saknas.
Livet ~ livet som pulserar, liv som känns på de plan en människa ska känna med sina sinnen, en själ som är lycklig i kroppens boning, den verkliga andemeningen bara ÄR…och ödmjuk är ett ord, en tillräcklig känsla fortfarande, visst, fast mjuk vore kanske en bättre verklighet..mjuka känslor.
Hänförd upplever jag hur det är att bli upplevd i tidens eviga strömmar.
Friskhet.
Jag tror bestämt att allting ändrat färg.

Nu.
Känner nu.

Morgondagen är långt borta.
Allting är nu.
Jag älskar nu.
Natten är här.
Och allting är svart. Det är faktiskt en vacker svart färg över allting. Den svarta nattens dunkel vilar utan att göra väsen av sig.
Det behövs inget väsen.
Allt ser samma ut imorgon, bara mer färgrikt.

Jag känner gåvan.
Att den är här nu.
För att förvaltas.

Vetenskapen undanhåller fakta ang Moder Jords förändringar..de vet mer än de berättar. Det är ingen idé att låta mänskligheten veta..enbart panik och skräck skulle väckas..Därav nertystandet av den verkliga sanningen. Men även om sanningen kommer ut, finns det ändå ingen som kan göra något!!! Ingen. Så även om vi alla har samma mamma, Moder Jord, så ändrar hon ingenting. Det kvittar vad vi gör nu..sköter miljön eller inte..slutar stressa eller inte..En annan andning är tagen, en tidsfråga bara.

Jag är i NUET. Det är de enda som finns. allt annat är drömmar, minnen, önskningar och hopp.
Så NUET, är det enda som finns, glöm inte det.

Vi bor på Moder Jord, en värld som har inre världar att utforska..Vår egen, men även andras..Den medmänskliga världen..Den kärleksfulla eller kärlekslösa..Den som är full av utveckling eller rädslor..Genom att utforska sin egen, börjar man förstå även andras..Den inre världen öppnar dörren till den yttre.

Hur kan man leva som människa utan att se

utan att känna

utan att bry sig

Den största konsten måste vara att lära sig vara just människa..att leva som människa, med allt vad det innebär! Kanske ska vi fundera över det ett ögonblick…

…att läka vidare..ta ett steg till..två steg till..tre steg till..avväga avsatsen, göra ett språng..inte tveka..inte stanna och definitivt förbjudet att backa.

Dax att gå, bara gåååååå..

Det finns en väg..det kommer en bro – på egna ben, bara gå..det vore dumt att stanna..ser du rädslan, den stoppar, släpp denna mantel..det är hög tid att lämna kvar de gamla..Ser du handen som är uträckt, ser du öppna famnen..gå rätt in..Var inte rädd för kära leken, den vill väl, den är nyfiken..den vill upptäckas..upplevas..smakas.. doftas..kännas..Leken vill lekas..nu är det dags.

♥

Så skönt Befriande är LIVET, när man tagit KLIVET

när Ångestens nätter är SLUT, och man klivit UT

alla Himlens lampor är TÄNDA, det går inte VÄNDA

 det finns en fortsättning

i livets bok

♥

Det är viktigt att landa i allt.. att göra tydliga fotspår.. att känna sig bekväm i sin kostym.. att läsa kartan utan kompass.. att vänta tills allt känns bra.. inte forcera, inte processa..Ja varför stressa?

Ta livet i din egen takt.

Låt ingen pressa dig i beslut du inte kan ta.. svaren kommer tids nog ändå.. Om du bara slappnar av i livets rytm och pulserar med..Hur kan man svara när inga svar finns? Allt är vackert ändå..natten släpper fram gryningen sakta, sakta..mjukt sprider sig ljuset..gryningsljuset tillåter endast mjukhet..NIGHT TO DAWN..Lev mjukt.

Dagarna går, tiden står aldrig still, inte ens då det känns så..hela tiden sker en process i någonting i människans utveckling. Det finns saker att lära sig och alla vi möter har något att visa oss..Vi är alla master och elev, i växlande roller för varandra. Vissa människor etsar sig fast, lämnar spår i hjärtat..De behöver inte göra ont, det kan vara underbara spår..som en för evigt upptrampad stig..

Kärleksstigar.

Jag är så tacksam för alla fantastiska lärdomar, möten och den visdom som till sist följer..Tack. När vi människor möter varandra, glöm inte respekt, men framförallt lämna varann utrymme..det är då magi sker, mirakel..

Låt en människa växa i de fria..då blir det så vackert..

Jag är stark i min öppenhet..jag vågar visa mig sårbar..skör. Vågar visa motsatser..utan att känna mig svag. Jag tror på att visa, dela..Ja de tror jag på..Inget kan ändra på de. Orubblig..sån är jag.

Har stark rättvisepatos..inget kan ändra de heller. Djup, javisst. Ändrar inte på de heller…Hur skulle de gå till?

                          ♥

Jag har kvar min disciplin..inte en tum vill jag ge efter, håller mig på vägen ~ bäst så.

Men de är bara stenhårt fokus som gäller, annars funkar de inte för mig..♥

Det tar tid, allt tar tid, det är tungt, ibland lätt ~ det är livet..Livet som det är.

Jag känner mig iakttagen, då och då. Det är farbror ångest som står o smyger på mig. Men jag blundar och går förbi…Har inte lust att snubbla, så jag håller koll vart jag sätter fötterna, jag tänker inte ge efter.

♥

Underbara, underbara kärleken ~ vill va i dess famn..omfamnas ärligt, omhuldas ärligt, uppslukas ärligt..beröras i hjärtat, vidröras..be the one, beloved..känna, bekänna..

Kärlek är så stort, störst..den enda bästa kraften..the force..universums magi, miraklets snåriga rosenträdgård..men vackrast är kärleken..När hjärtat öppnar sig, när hjärtat släpper in..den dagen är D..

♥

Det är livsviktigt för mig nu att hålla stenhård disciplin med positiva tankar och affirmationer..Och det går riktigt bra, jag har uthållighet att skapa min dagsform i kärlek till mig själv, inte att förväxla med egoism eller korkad jantelag. Att tycka om, vara vänlig och behandla sig själv väl, är ingen konstighet egentligen, men kan vara svårt om man inte fått lära sig det som en naturlighet från början. Snarare är det vanligare att få höra att man inte ska tro man är ngt, eller mer märkvärdig än nån annan..Att träna på att man faktiskt får lov att tycka om sig själv, gör att självkänsla och välbefinnande får växa. Det ligger en stor sanning i att om man tycker om sig själv, blir man en trevligare människa mot andra..

This is a wonderful day

THANK YOU ♥

 I hold the steering wheel

 captain on ship

no more government

♥

just me just me

on my own

on the road again

♥

no leading men

no controlling men

no liars

♥

i’m on track

had some headache

mouth was filled with soil

and eyes full of tears

to gaze at the stars

longing to come home

♥

i learned to smile

still my heart can only love and forgive

for I have a loved one’s mind

♥

Det är helt otroligt vad musik gör inuti kroppen..Väcker en till livAlla sinnenAlla sköna minnenAlla pulserNy glädjeNy energi att låta sig fyllas fullständigtGår in i varenda tonVarenda vibration

Livet vaknarEfter allt som jag saknarKänner sån längtanSån lustROCK ME.. Musik är kärleken till kroppen..Den slumrande vildheten rör sigKommer tillbaks till mig..Friheten är livetDär den vilda otämjdheten står skrivet..Inristat i hjärtatSkriven med blodets pennaForsar i kroppens vener..Musiken blommar sitt eget språk..BerörVidrörVarför sitta stillNär kroppen bara vill

♥

Att vara älskad för den du är..

♥

Vem är du egentligen?

 Vem visar du andra? Vet du vem du är?

Andy Timmons med sin låt – That Was Then, This Is Now

Den sommartid nu kommer med luuuust och fägring stor..vintern är slut, ja klart att du vet det, månaden är juni!!! Jodå jag är oxå medveten om almanackan. Grejen är bara den att jag varit i vinter ända till nu. Sorgmodigt kröp jag ur mitt ide. Kändes märkligt, har varit märkligt..När jag gnuggat klart mig i ögonen och sakta vaknat till, kände jag plötsligt att jag kan hoppa igen..Studsa, snurra.

Det är livet som kommer tillbaka.

Ja det är nog så..Nog, säger jag för vågar inte ropa hej, hej, hej för min bäck är ju bred, mer en strid vild fors med hala stenar..fast lite, lite ljusare känns det – där inuti i mitt känsliga konstnärssinne. Känslomänniska, tillbakablickare och konstnärinna, ja en ovanligt knasig diagnos. Men det är ju jag. Underbart enkelt att vara jag när kombinationerna sampelar..Det var bara så längesen, att det var en gång, som i sagan.

Men snart tänker jag ropa hej.

Då åker hoppskorna på. Hjärnan är restaurerad, hjärtat är däremot detsamma och sig självt, mitt mjuka älskande hjärta finns kvar..Insikten, om att den samme blir man inte mer, har accepterats..Fast jag saknar dock bitar hos mig själv – missing. And do some dreaming about that…..Händelser förändrar en. Ja så är livet. Men min vildhet känns varken förlorad eller förändrad, bara stillsam och i träda. Men snart så.. jag är påväg mot landet Lust.

Lager efter lager faller av

bytt bytt kommer aldrig igen

nytt nytt kom igen

˜

˜ LoveLoveLoveLoveLoveLoveLove ♥♥♥ LoveLoveLoveLoveLoveLoveLove ˜

Idag på väg hem i bilen, var tankarna kristallklara, dags för nya insikter mitt i allt, jag känner dock tacksamhet, för insikter är kraftfulla redskap..Mina tankar gick tillbaka i tiden, de handlade om när jag trodde att jag var så sönder det gick att bli av olika händelser i mitt liv, och verkligen levde mjukt och varsamt och aktade mig så mycket det bara gick – Då kom tokkärleken med stormsteg och tog mig fullständigt…Jag var inte beredd, därför inget försvar..men finns väl inget skydd mot kärlek.. framförallt inte vem personen är som hjärtat släpper in..Ja för det är ju så det är, att hjärtat släpper in. Men mitt hjärta blev fångat av en sjuk man.

Hur skulle jag skyddat mig?

Hur skulle jag kunna vetat…Det har varit så svårt att bli fri..det sägs att dessa män letar upp sina offer..känner vittring..jag blev funnen och fullständigt förtrollad, till slut fången..Det sägs oxå att återfall är lätt att få till dessa män – jo de ska Gudarna veta. Och något i historien gör att man själv tror man blivit galen, för man beter sig galet. Usch…
Han var den droppe som fick min bägare att rinna över, tokkärleken!!!
 Mycket blev mer, mer blev för mycket och jag föll..Inte kunde enbart naturen hjälpa mig längre, inte heller mitt skrivande eller måleri, som annars är en god terapi.. Det räckte inte för att stoppa hur jag föll..Sängen gungade om nätterna..ångest och sorg letade nya vägar, letar fortfarande nya vägar..Han var en del, men den delen som fick mig att brista. Och som ringar på vattnet öppnades andra dörrar in i psykets vindlande labyrinter..min hjärna har spelat mig spratt.

”Man kan aldrig veta när eller om eller ens…Men när marken öppnar sig faller du.”

Så när jag satt där bakom ratten, förstod jag att nu gäller det att leva ännu mjukare och verkligen inse sin känslighet i personligheten..Det är jag som ska inse detta.. tomheten är där, ett faktum, jag kan inte känna efter denna historia, egentligen är säkert allt i sin ordning, jag berörs inte känslomässigt i hjärtat, så varför ens försöka bli berörd, det tog ju nästan livet av mig, jag ville dö och jag dog
oxå, man kan dö på så många sätt.
Jag vill inte bli hittad av psykopater eller sjuka män som bara kan en sak, att söndra och skada.
Livet prövar mig åter denna gång, med högre insatser som jag inte reder ut själv. Jag har ropat på hjälp till sist..för mina egna utlopp räcker inte längre. Små steg, försiktiga steg, för jag tror inte på något än, jag är skör. Och vägen känns oändlig, jag har inte kommit så långt på den, känner mig osäker på stegen..

Den stora insikten idag handlar om:
… jag kommer få börja om från början.

Helt från början med livet, TOTALT.. och tilliten..tilliten till livet och mig själv. Allt ifrån vardagsliv till vänskap..Allt!

Jag tycker inte om att bli styrd, ändå blev jag och blir så lätt..måste akta mig för det där..Det kan ske så subtilt..finns något som heter härskartekniker. Ingen är felfri. Inte jag heller. Ingen…och det tror jag verkligen på, att människan är ofullkomlig.

Jag vet vad jag bär, jag vet vad jag orkat bära genom åren men när hjärnan börjar spöka ordentligt..då vet jag inte längre, för kontentan blir att hjälp kanske inte räcker, om jag inte längre kan lita, och minst av alla, på mig själv.