Våren är här…


Den som bor i södra Sverige kan omöjligt ha missat vårens första tecken..snön på hustaken droppar och smälter,gräs och grus lyser härligt fram på gårdsplanen,fåglarna är rent vilda och flörtar med varandra,några flugor sitter på väggen och en spindel hänger i sin tråd ovanför vår ytterdörr..18 plus i solen.!!!

Det är otroligt..jag tar ut en stol och sätter mig..blundar och njuter..Den älskade våren är här!!!

Ett och annat bakslag med mer snö får vi väl räkna med och fortfarande kommer nätterna bli kalla..men vad gör det? Det är en medryckande tid..slumrande känslor vaknar till liv.Längtan blir stark..och jag blir starkare,gladare och varmare..vintern är ju inte min årstid..trots det har jag ändå klarat den bra tycker jag..har inte varit allt för nere dessa mörka månader,men snön har legat vacker och vit sen långt innan jul..

Ljuset är viktigt och nu återvänder det.

Välkommen vår..verkligen välkommen!!!

 

fairies20purple20dust20animated



Tänk till… (några rader för mänskligheten)


Inte bryr jag mig om dina meriter och titlar.
Jag vill veta din saknad och om du vågar förverkliga din längtans mål.
 
Inte bryr jag mig om hur gammal du är.
Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull,
för dina drömmar, för att känna att du lever.
 Inte bryr jag mig om vad du äger eller har.
Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig öppnas
av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta.
Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka
dölja eller förminska eller bota den.
Jag vill veta om du kan vara i glädjen, min eller din, om du kan älska mig 
ohämmat och låta extasen fylla dig ut i tå- och fingerspetsar utan att
förmanas ta det varligt, att vara realistisk eller att minnas våra
mänskliga begränsningar.
 
Inte bryr jag mig om ifall du så tar hand om hela jorden men glömmer bort dig själv.
Hellre vill jag att du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot ditt innersta, om du kan bära att bli anklagad för svek men inte svika dig själv,
om du kan vara trolös och därför tillförlitlig.
 
Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag,
och om du kan ösa ditt liv ur dess närvaro.
Och jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå 
ta min hand i din och fortsätta vår resa. 
Inte bryr jag mig om var du bor eller hur mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och
sliten in i märgen, och ändå säga att du är lycklig över att det är vi.
 
Inte bryr jag mig om vem du känner och hur det kommer sig att du är här.
Jag vill veta om du tänker stå med mig i eldens mitt och inte vika undan. 
 
Och jag vill veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt annat brister.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs
med ditt sällskap i de tomma stunderna.


Jag vill bli älskad varsamt


Jag vill bli älskad rent                -                    rent och mjukt

Vill bli behandlad ärligt             -                    ärligt och respektfullt

 

Jag vill klara av livet…gör det förbannat bra ensam…men är man två så är man och då är det genast annorlunda…efter alla dessa år vill jag fortfarande vakna utan smärta i mitt hjärta…efter allt som varit i mitt liv,hur förklarar man vad det har gjort med en?

Allt mörker…all livsångest…ska det vara så svårt att få känna lycka…känna sig lycklig och få stanna i den underbara känslan…varför ska det vara så svårt att ta emot denna känsla när man äntligen får uppleva den?

 

Jag vill bli älskad varsamt          -              inte är det väl omöjligt

orkar inget annat                            -              allt annat kväver mig

 

Den kärlekslösa tiden dödade inte hela mig…men länge,länge fanns ingenting…ingenting alls…och jag vande mig…men smärtsamt vaknar de behov jag fick kväva,förtränga…smärtsamt eftersom de vill få utlopp…jag vill uppleva…upptäcka…inte vara rädd mer…smärtsamt eftersom känslorna vill få gensvar…jag vågar plötsligt känna lusten av varm kärlek…

 

Jag är en blomma nu         -          blommar för dig

 

Klarar inte länge till att andas under jorden…måste upp till luften som var så klar att andas…den friska brisen som är du…hur förklarar man att man nästan brister av smärta…att man nästan är så känslig att ingen begriper någonting… alla sår rörs om i…blod,jord,tårar,skratt och himmel blandas i en salig röra…vilken resa…vilka känslor…det är fyrverkeri och vulkaner som dunkar i hjärtat…blodet rusar vildare än någon älv du nånsin sett…men jag är så känslig,så överkänslig,sensitiv,sensibel…stannar och tittar…vill dela och försöker…stannar och försöker förstå…vill förstå reaktioner…sätter mig ner och väntar…men min andning fastnar i halsen…får knappt luft…måste blunda ibland…måste gå undan…måste vila…dramatik och grammatik…

 

Jag orkar inte lida             -             inte är det väl meningen att det ska göra ont 

 

Frustrationen jagar mig…stäng inte mig ute från ditt varma rum…timmarna är långsamma i tystnaden…stjärnorna kan inte ljuga för mig…de tunga granarna viskar ju våra namn…jag ser på virvlarna i bäcken…men jag rider den vilda otrötta hästen,den skenar med mig…manen piskar mig i ansiktet…hör de snabba hovarna…grenar snärtar mot mina kläder…hästens fradga skummar på mina sönderrivna ben…mitt långa hår flyger i vinden…vi passerar in i sagans trollskogar…genom luriga myrar…för att nå in i kärlekslandet.

 

Hur förklarar man vad livet gjort med en???



Dec-95


Är ju i skrivartagen..ja inte så mkt här på min och döttrarnas blogg..utan håller på att sätta samman berättelse,tanke och dikt till en samling,en helhet..Vartefter jag går igenom allt material,dyker det upp känslor som tar mig tillbaka i tiden.

Som detta från dec-95 :

Det är ingen ordning alls – i huvudet på 31-åringen…

tät,fuktig dimma - kring mig

oroligt,otroligt,otroget – inom mig

bedrar jag mig själv

får ingen ordning – luddigt,suddigt

ser inte klart för all hinna av solk

såriga kanter,oskarpa konturer – som en otvättad ruta,full av frost

därute är allt rent – kommer inte ut

˜

Revisorn står i dörren och vill se

jag vill inte visa allt

men som man sår får man skörda

och jag är sådden,grodden,växten – inget eller ingen kan tillföra mig näring

om jag beslutat mig för att vissna

˜

Jag är fröet,fortsättningen,framtiden

vill ut ur dimman

vill reda ut

klara ut

och somna trygg

˜

Vakna – med rötter i marken

med lugnet i magen

med rena fickor och mjuka tankar

och sluta plågas,sluta frågas

om allt det onda

˜

Vakna – fri från sorgens boja

och slippa sakna

den kärlek jag aldrig fick

vakna – med ett hjärta

utan smärta

˜

 

Skrämmande,hämmande att dra tungt lass

slutar inte väga 

fast vågen gått sönder

˜

 

Vill kasta rocken 

av tungsinne och mörker

vill ut ur återvändsgränden – gå mot röd gubbe

hitta ut till en evig sommar.

©Ingrid Vedenbrant



Naturen


 ♥  När jag glömmer hur det är att bara varadå egot går in och styr mina tankar,kan rädslor få näring och växa till berg av oro och sorg,förtvivlan och vanmakt..När jag glömmer att bara andas - förlorar jag min energi och dräneras snabbt på den goda kraften.

Samtidigt är jag bara människa här på jorden – med kropp,ande och själ – men ändå en liten människa som vandrar bland erfarenheter och insikter..Och ibland gör jag ”fel” och ibland gör jag ”rätt”..och livet gör ont och livet gör gott..det går upp,det går ner och ibland alldeles stilla.

Så att bara vara blir en konst,en träning,men träning ger färdighet..Och vad kan hjälpa mig eller dig,bättre än naturen. Den är verkligen och kan visa oss vägen hem – bort från tankarnas fängelse. Människan har glömt det som stenar,träd,mossor och djur hela tiden minns – hur man bara är…… här och nu. ♥

 

vinter2



Sanningens svärd


the-sword-of-truth



SANNING


Jag har valt sanningen, ingenting annat..För mig är det den enda vägen..Sanningens väg..Och på den vandrar jag hela tiden oavsett vem eller vilka jag möter. Vad jag än gör eller vad jag än är med om så är den min bas hela tiden..Det är ett val jag gjort..Och det finns inte en endaste sanning jag inte skulle klara av att bära..Vet du varför? Jo för jag har växt upp med fasansfulla sanningar!!! Så ingenting som är SANT kan skrämma mig..Ingenting.
Jag har lärt mig ana och känna vittringen av lögner..men jag anser att det är varje människas val att välja förnekelse framför sanning..För den skull betyder det inte att jag behöver tro på den människan..Jag har ju valt min väg!
Sanningen ger mig verkligen styrka, jag växer som individ..Och kan vara just den jag är pågrund av detta..Alltid har jag burit sanningens svärd..Inte någon jag mött har missat detta..Sanningen är min mission..Den rinner i mitt blod och omger mitt hjärta..Och jag viker inte från dess väg..Men det betyder inte att jag tänker omvända andra, bara att jag inte viker.
När man lärt sig hur enkelt det är att säga sanningen och vara i den, leva med den..och för den , får man också så mycket tillbaka..En fantastisk närhet, trygghet och glädje..och en inre ro..en lätthet. Visst kan sanningar svida, röra om, vara hemska, men de är dock SANNINGEN.
De värsta skadorna får man ändå av svek och lögner..det är de som sätter taggar i ens hjärta..det är de som dödar tillit..det är de som skapar oro..det är de som får människor att lämna varandra och göra varandra illa..Jag tror på sanningen som enda verktyg och bas i vad man än företar sig..trots att jag blivit illa tilltygad många gånger..jag märker att många inte förstår riktigt hur viktig den är, utan skräms istället..men glöm då inte att sanningen är bara precis sanningen, inte det vi ville den skulle vara eller vad vi hoppats på, utan sanningen, ren och klar..inte alltid passande..men sanningen…..

♥ ♥ ♥

 

 true

 

 

 

 

 

 


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu