Och vackrast är ju kärleken


segla-bort-med-mig

Kom låt oss andas den salta vinden

tillitens milda bris för oss närmre varandra

 

bubblan

låt oss spräcka bubblan

 

vi-flyger-tillsammans

 

kärlekens vindar är smeksamt lekfulla

vi behöver inte veta vart vi ska

 

 



Att bo i södern


vintergack1ladybirdflugan

 

… våren har vaknat.

Jag med, klart jag varit vaken innan (LER) men nu extra mycket..Just för att det är mars månad..vintern släpper sakta sitt grepp och den ljusa,underbara tiden närmar sig..Det spritter i naturen av liv,det spritter i kroppen av liv..Helt fantastiskt med våra svenska årstider..skåningarna är de som får uppleva våren tidigast och sen sprider sig värmen sakta uppåt..

I år,denna vår,vill jag verkligen vara MED..inte missa den..utan uppleva fåglarna,njuta av deras sånger,bara se på när skatorna hämtar pinnar o grenar till sina bon,hur finurligt de bryter kvistar från träden,ja allt djurliv från rådjur som sakta byter färg till flugor som trivs på den soliga varma husväggen,allt från knoppar som brister till känslan att räfsa bort löven,dofterna av blöt jord,våta löv att andas in..hur det känns att sitta i den fuktiga mossan,bli blöt på jeansen,mjuka varma regn..Jag vill vara ett med våren så mycket det går och jag bara kan..För jag vill släppa in känslan att jag är lika levande som årstiden,jag vill andas med i allt..följa..utan motstånd..följa livet.

skata-pica-pica



Pushing the limits…


 

deep-inside

 

Vem sätter gränserna?

Vad händer när man inte vet själv,vad gränsen går?

Vi har fått ett liv..När man glömt bort eller förlorat sina gränser är det dags att ”vända hem”..finna sig själv..men först ”ska jag bara göra detta klart” eller ”jag väntar bara på att…..” eller ”när våren kommer ska jag” eller ” bara det blir sommar” eller ”när barnen blivit stora” eller ”denna gången menar jag allvar”..

 

Varför går man över sina egna gränser såhär? Väntar och väntar? På vad egentligen?

Man kan längta sig sjuk efter ett annat liv..veta att man måste till havet och kyssa de saltstänkta klipporna..man vill leva en månad i taget..man väntar på en mystisk dag då allt ska börja..fast egentligen längtar man efter att komma ”hem” inuti sig själv.

Hälsa  soluppgången..sitta i båten och meta..bädda åt sig i mossan..somna på  bryggan..köra runt i bilen mitt i natten..lyssna på bäcken..räkna stjärnorna på himlen..förlora sig i månen..man måste dra sig undan..vara ifred..fylla på..man kan vara tillfälligt less på världen eller sig själv..så man måste bara gå en stund,men man kommer tillbaka…….

När gränser blir tydliga eller suddiga..blir man tydlig eller lämnar en stund..men man kommer tillbaka.

Men till er som fastnat..sitter fast..glömt sig själva..SKYNDA ER OCH SPRING..låtsas att sommaren snart är slut..det är brått att dofta på blommorna..solen går alltid ner om kvällen..jorden snurrar..fånga sländan..vänta inte mer..fånga livet..ta hand om det..börja leva..njut..ta ett kliv genast..gör något annorlunda..LÅT LIVET BÖRJA NU.



Lögner


Inget gott växer ur lögnen..”som du sår ska du skörda” är den största universella lagen. Så varför ödsla energi på att ”bota” en bedragare?

Det kan ta tid att inse när man har en lögnare framför sig, de är duktiga på att dupera och förvanska ”sanningen”..även vad det är för sorts relation du har till denna person, kommer göra det lättare eller svårare, att inse när det är fullständig desinformation.

 Att ljuga inom sin kärleksrelation gör genast att den förlorar sitt unika värde..Det är mycket svårt att älska en falsk person..känslor som tillit och förtroende, grundstenar i alla förhållande,  tappar sin mening.

När en halvsanning, eller vit lögn  för snabbt kastas ut  som motiv för vårt handlande, ges inget utrymme för tvivel eller eftertanke vad vi egentligen håller på med..all form av självrannsakan stängs ute.

Det enda som kan laga lögner är sanningar, men då måste de byta plats innan de hinner förstöra, förgöra..endast bedragaren själv kan ta tag i denna uppgift..ingen annan kan lösa det problemet som skapats,eftersom lögnaren själv virkar in sig i garnet allt mer..

För en människa som far med osanningar verkar det bli ett sätt att lösa problem på, ett sätt att leva, en form av livsstil..att slippa säga allt..att dölja verkligheten..slippa känna skam..slippa inse vad sanningen skulle plockat fram..undvika frågor..och det underbaraste i en mytomans liv är att ha kakan och äta den, så länge det går.

Det finns olika former av lögnhalsar, precis som det finns olika former av sanningsägare.

Den värsta sorten är de som inte lider av dåligt samvete, de skadar människor iskallt..de ägnar ingen tid till reflektion vad de sagt eller hur de handlat, överhuvudtaget..för dem finns nog ingen bättring tyvärr..men innerst inne är de oerhört vilsa själar och ensamna människor med en stor andlig fattighet.

Lögner skadar..de för människor bort från varandra..spränger broar..jag kan inget göra åt det..du kan det inte, så ödsla ingen tid när du väl förstått vem du har framför dig..Lögnare har många skepnader..det kan vara jobbigt att inse att den fina människan du älskar är en av de som ljuger kallt..sätt tydliga gränser, acceptera aldrig lögner. De har smutsat ner renheten..Varför människor bygger sitt liv på lögn, är ett helt annat kapitel.

MEN förr eller senare står varje människa inför sig själv..

 

 



Sanningen är bäst


Jag märker att många reagerar över mitt sätt att se på sanningen, så jag tänkte skriva ett inlägg om detta..
Tror förstås inte jag är ensam om att tycka den är viktig..Säkert delar många fler min mening..och har den som livsfilosofi..jag har ju skrivit om detta tidigare den 7 feb-10 i ”Sanning”.
 Ja sanningen är livsviktig helt enkelt..den känns så enkel för mig..klart att den kan göra mig både ledsen och förbannad och naturligtsvis jätteglad eller påverka mig att uppleva andra känslor, men den är ju ändå bäst.
Det finns många känslor och alla är tillåtna när ärlighet är ett faktum. Men jag vill ha den som en grundprincip i livet.
Har förstått att en del ger ut halva verkligheten eller bara små, små spridda bitar..Jag inser att man inte behöver lämna ut allt till vem som helst, man har ju rätt till sin privata sfär, integriteten..men ser ändå en skillnad i när det blir lögn..Lögner är alltid lögner, oavsett om de är vita, svarta, lila eller blå.
Varför  ljuger man för en annan människa? Varför? Tål sanningen inte en chans? Varför döljer man saker? Är de så illa att de inte går att berätta? Varför gör man dessa saker då? Är inte det underligt om något? Försök testa sanningen först..Det tycker ivartfall jag!!!
För låt oss se det såhär..om lögnen blir avslöjad sen, vad händer då? Vad tänker man om den människan efter det? Man förlorar en bit av förtroendet..upprepar det sen sig allt oftare, kanske med samma person, så börjar man i värsta fall utveckla misstänksamhet om personen berättar saker..man vet plötsligt inte hur mycket uppriktighet det finns i det man får höra. Och går vi ett steg längre, så om inte annat lär det ju bli en diskussion förr eller senare, då personens trovärdighet tyvärr blir ifrågasatt..Jag tycker hela denna processen är förbannat onödig. Är det då med en nära, kär person, kan det få tråkiga konsekvenser..Så jag förstår inte helt enkelt, varför detta ska pågå mellan människor. Jag skriver detta inlägg för jag så ofta blir ifrågasatt, och berättad för hur ovanligt det är, så människan verkar ha glömt att det faktiskt kan finnas några stycken kvar som verkligen lever efter denna princip..Ja, vi finns och är inte utrotade!!!!!!! Jag som älskar sanningen och hellre berättar för mycket, än för lite..Är det verkligen så unikt med realitet?
Jag märker att människor kan bli chockade när man talar sanning..de tror inte på en..och det är ju totalt baklänges för mig..Lögnarna klarar sig tydligen men den som vill säga sanningen, får det svårt och blir misstänktliggjord..
Men jösses, sätt en stämpel på mig då!!! FRIDLYST
Hoppas verkligen vi är många fler som gärna bär den underbara eller hemska avklädda sanningen, trots vi kommer bli utpekade som underliga.


Levande


Mycket jobb och engagemang av olika slag är bra..det håller en sysselsatt och upptagen och man slipper gå in i känslor som annars kanske dragit ner en i för mkt grubblerier.. Det är nog ett mänskligt drag, att inte vilja vara i det som är tungt..Det puttas undan, läggs på hyllan, förträngs eller förminskas.
Men allt hinner ikapp en förr eller senare och visar sig på olika sätt..
 
Det är som jag ser det bra att styra bort negativa tankar som dränerar energi..men ser samtidigt en fara i om det inte bearbetats så pass klart så det istället åverkar på vårt känsloliv gentemot andra människor och naturligtvis mot oss själva. Det kan bli förödande konsekvenser om förträngning och avstängdhet blir ett levnadssätt.
Människan vill känna sig nyttig och behövd, uppskattad och tillfredsställd i sitt liv..och man når dessa behov genom sitt arbete eller kärlek, och helt enkelt genom att vara medmänniska och våga leva..Men oxå att skratta oftare och fylla sina sinnen med sköna intryck..Genom meditation, reflektion och lek lär man känna sig själv, sitt inre. Vägen till självkännedom är själva livets resa, meningen med livet.
 
Varför har jag dessa tankar..ja det är bara så enkelt att jag är en fundersam människa som undrar över hur saker och ting förhåller sig..jag är intresserad av orsak och verkan..Det är ett av mina personlighetsdrag..
Jag vet av egen erfarenhet att det definitivt inte är hälsosamt att fastna i sorg allt för länge..men det är lätt hänt och ibland återfaller man, fast man inte vill..men även det är mänskligt..när jag lär känna någon som betyder något alldeles speciellt, vill jag berätta vad jag bär på för känslor och upplevelser i min kappsäck, tror det är viktigt för den andra att känna till..(men det är kanske inte det)..fast återigen tror jag att det är viktigt att anförtro så  man inte skadar varandra allt för mycket med känslor som man inte obducerat tillräckligt.Trots ärlighet kan ju detta ändå ske såklart.. Min naivitet sträcker sig nog över gränserna där, min uppriktighet kanske inte är bra..kanske kan inte alla hantera mitt behov av sanning..men jag är ju en utredare, ha ha..det genomsyrar mitt privatliv..Är ju väldigt noggrann.
eagle

Jag är en vandrare på resa genom livet..jag möter människor, jag tar avsked..ser skönhet i människans själ även om deras gärningar inte alltid är så snälla..jag träffar varma hjärtan, kalla hjärtan..men fortsätter hålla mitt hjärta öppet..och jag kommer fortsätta uppleva vackra ögonblick tillsammans med skogen, djuren och människorna så länge jag lever här på denna planet..jag kommer gråta och sakna, skratta och längta..för jag lever verkligen.



Nu är nu och igår försvann…


…därför gör jag en kraftansträngning och hämtar min nyckel…Mitt inre rum öppnas och där inne är ju friden, den jag behöver. Den du behöver. Den vi behöver. Tiden väntar inte. Inget väntar,trots allas väntan. Jag kan aldrig mer bli den jag var igår. Just nu bär ändå med sig igår och framtidsspår. Allt är och samverkar. Jag är med i alltet. Jorden snurrar i universums stora salar.

Längst ut på yttersta grenen,sitter jag. Sitter du. Sitter storebror.

Jag har ingen tid över för arroganta människor, jasså, kände du dig träffad? Heller ingen ork för tjurigheter. Jag har tid över för att leva,leva mitt liv resten av tiden jag sitter av här på jorden. Jag tänker inte slösa,när rikedom är ett luddigt begrepp. Livet pågår nu och nu och nu. Och nu. Och här är jag. Här är du. Här är vi. Inget mer är sig likt. Nyss var ju nyss och stjärnan som föll på natthimlen var evighet sedan. Livets cirkel är full av magi, inuti och utanpå. Och ingenting är vad du trodde dig se. Nyss var ingenting någonting och nu är det ingenting igen. Nu,nu,nu är sekunden. Sekunden har gått. Jag har gått. Du har gått. Ack så förgängligt lurar vi oss annars. Sanningens ord är så avgörande,handlingens väg är mirakel. Att göra är mer än säga. Och att vara är det största. Bara vara. Lägg dig på rygg och säg: jag är.



Dagens visdomsord


En groda är alltid en groda, hur mycket du än kysser den…detta är väldigt viktigt att komma ihåg!

Endast i sagan förekommer detta mirakel…verkligheten är på annat vis…ändå pågår detta hoppfulla kyssande var eviga dag.

Så om du letar efter prinsen,  leta rätt från början, ty grodor blir aldrig prinsar hur mycket du än kysser dem. Samma sak gäller i sökandet efter prinsessan, om hon inte känner ärtan från början, så dumpa henne. Då är det bara en ragata du funnit och henne kommer du inte kunna varken fostra eller förvandla…

En skitstövel är alltid en skitstövel och det är ett mycket otacksamt jobb att försöka förvandla en annan människa till något bättre än vad den egentligen är.

All förändring kommer inifrån, visserligen med hjälp från händelser utifrån, men den egna viljan måste finnas där…tro inte du ensam kan göra underverk med andra om de inte samverkar till 110 %.

Så regeln lyder:

* att göra groda till prins går inte!!!

* inte heller ragata till prinsessa!!!

Spelar ingen roll hur duktig just du än är, eller om du älskar honom/henne aldrig så mycket så kan inte en katt bli en uggla heller, hur mycket du än klappar och kelar…

Så många tråkiga och destruktiva förhållanden som skulle kunna undvikas om vi föddes med dessa insikter från början och slapp gå den hårda vägen som alltid sker genom lärdom…fast vissa föds kloka från början…och det är ju skönt!  Så ingen bitterhet i det, bra att vissa slipper det elände dåliga relationer innebär.

Så dagens lärdom får bli en tankeställare till en eller två.

 

 

Rått uttryckt:

”Tur man slipper bli en gris om man blir kysst av ett svin iallafall. Eller hur? ;-)

 

 

 

 

 



Tårarnas regn


Jag har aldrig frivilligt tystnat i en relation
orden har alltid varit min vän
för tystnaden är min fiende        —        den äter upp mig innifrån och ut
 
Jag har valt tystnad av andra skäl då jag varit ensam i mitt liv
 
Men på kärlekens väg
har jag valt kommunikation
om vad det än gällt så tror jag på dialog mellan två människor
 
Tystnaden skadar mig
tvivel växer ut på kärlekens vackra träd och dess bladverk vissnar sakta   
min hjärtas röst gråter
när man inte kan nå varandra
 
Tystnaden stänger de stora portarna
bommar igen
 
Jag är en skapande själ
som tror på de bevingade orden
de förlösande orden
orden som för två människor närmre varandra
 
Men ord kan också döda
det vackraste som människan fått         —        KÄRLEKEN 
 
Vem har sagt att orden alltid blir de rätta eller är lätta — vem kan lova lösning på allt — men då orden tystnar — faller tårarnas regn på människornas väg…
 
    

Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu