Diet of water and love


When you are here
with me
with valium poets all ears
floating on clouds

We wait
for whatever comes around

It’s so perfectly quiet and I’m
and I’m gonna stay
on a diet of water and love
while life goes on

YouTube Preview Image


Livsgnistan o envisheten


…”stilla hade livsgnistan dött fast livet fortsatte ändå” men envisheten överlevde, håller allting igång, den där envisa envisheten som alltid varit.
Varifrån fick jag den när jag var liten?
Jag är en tänkare, en kännare utan botten, utan tak.
Envisheten, en ersättare då det varit mörkt och trångt, då dagen fallit samman med natten och kroppen varit trött och gjort ont..då meningslösheten tagit plats och trängt undan allt som kunde vara av betydelse..då det gjort ont i mitt inre av alla försök att hämta kraft,då har jag haft nytta av min envishet!
Och envisheten som väckt medvetenheten att varje dag är en ny dag med möjlighet att börja om igen…den inre rösten som säger kanske imorgon…det svaga hoppet om imorgon.

Betraktelsen går bakåt, ser livet som passerat, minns hur skillnaden var när gnistan var där, hur annorlunda det kändes trots trasighet redan då..men hur väldigt annorlunda all vardag ändå tedde sig när det fanns framtidsdrömmar, ljusa planer och kändes spännande..

Hur många har inte de inre samtalen varit och än, ännu pågår de, envisheten som startar morgonen så det går att gå upp, längtan efter kaffet och att vara vän, matte, mamma och mormor, ljuspunkter att behövas. Inre samtal om livet som sådant, om läkningar, om disciplin, vilket märkligt ord förresten, enligt Wikipedia står det bl a såhär: Disciplin kan vidare beteckna en personlig egenskap. En disciplinerad person uppfyller sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt. Denna egenskap betraktas av många som en eftertraktansvärd dygd.

En ny dag med nya uttryckssätt kan få känslan att ljusna..den molande värken kan släppa en stund och lämna mitt inre ifred..Att fånga stunden, då har jag fångat ögonblicket och fått uppleva. Har en tacksamhet över detta, att jag kan vara fri just då från det som värker där inne..det är skönt när alla frågor är tysta och kroppen slappnat av från smärtor som inte syns men känns..det är skönt när solen lyser och jag kan stanna sorgfågeln en stund genom orden eller penseln, eller kramen som bevingat friheten att komma fram..envisheten följer mig som skuggan, ännu.



Sig själv


Det är ju så lätt att tänka å tycka åt en annan människa, det sker dagligdags..du gör det, jag gör det..”såhär ska du göra” ..eller kan du sjunga ” var nöjd med allt som livet ger” av farsan Baloo i djungelboken..som betraktare utifrån ses allt ur en annan synvinkel, nämligen vår egen. Det kan vara välment och jättebra med objektivitet, men är det vad resultatet verkligen blir, speciellt ifall den berörda inte bett om ett råd själv.  Att bara vara lyssnare, vän eller medmänniska är ett verkligt konstnärsskap som vi alla missar genom livets möten. Någon som redan bär skuld kan istället känna att mer börda läggs på ett redan trött sinne. Kan vi någonsin bli fullärda i empati å hjälpsamhet? Kanske mycket lättare att döma och tycka en massa bakom ryggen..men den sanningen gör väl ingen glad. Skönast måste få va att prata fritt ur det egna hjärtat, utan tillägg, inlägg eller utlägg. Ska det va så svårt egentligen att unna någon att vara sig själv, för det är ju precis vad det handlar om..att våga å få lov att prata ur djupet av sig själv och att som mottagare våga å i sanning vilja lyssna på den riktiga känslan..Där har vi det, att få vara sig själv 

Kanske hjälper vi inte med våra råd, kanske vi stjälper..kanske skadar vi mer än vad vi någonsin ser..kanske vi glömmer, att vi egentligen dömer en människa med ord bak hennes rygg..

 

 



Som det är..


Det är märkligt att känna tiden rinna ifrån..vara iakttagare men passiv..medveten men stillsam i ett flöde som pågår..livets vatten..som vi alla består av..så jag söker mig till vattnet i alla dess former..det är viktigt detta starka element..jag ser dess flöde och känner det inuti..och nu är behovet starkare än vanligt..det viskar, det bubblar, det forsar, detta vatten som rinner vidare och hela tiden kommer nytt..en ström av starkt liv som jag känner med min hand, när jag låter det kallt och friskt, beröra min hud och bli delaktig i denna styrka..Moder Jords heliga källor, hennes andetag vinden och hennes jordhud..

Tiden försvinner och den upprepas och kommer igen..jag andas och tröstas i samma andetag som hennes..vi håller fast och vi släpper, vi hämtar kraft och vi tappar..Livet..det är livet precis som det är. 



Skogen


YouTube Preview Image

Måste akut ha skog idag..se träden..andas med dem..känna på dem..se himlen runt, uppleva de dansande löven som faller.. kan jag nog tacka skogen hur den är skapad,  så perfekt, så underbart perfekt. Och vattnet som rinner omkring,  hela tiden rör sig, sköna rörelser..idag måste jag gå där, stå där..jag o hunden. Umgås med skogen o vattnet, vågorna o löven..tillsammans. Bli ett, bli två..vördnad o respekt över friheten..friheten finns fortfarande..

YouTube Preview Image


Livsgnistan


I Skogens stilla fridfullhet grep de tag långt där inne i mitt undangömda hjärtas rum.
Känslan kom ikapp igen, som den så ofta gjort, och plötsligt blev allt så klart och synligt i att de är livsgnistan som fattas mig. Jag blev berörd..på gränsen till ledsen, och insåg att jag måste tvinga mig själv att gå i stunden..för annars hade benen svikit mig och jag ramlat gråtande i den redan våta mossan..

..det är djupt..

..vet om hur djupt det är allt jag burit inuti så många år..så många år som gått av ihållande smärta att livsgnistan försvunnit.

Jag märkte inte att det skedde,
jag märkte inte när,
utan förstod min tomhets innehåll först ett par år därefter..hade försökt så många gånger att förstå varför jag inte fick till livet riktigt, trots min medvetenhet om så mycket annat. Men till sist insåg jag vad som skett med mig..stilla hade gnistan dött fast livet fortsatte ändå..

Vad hjälper det då att jag gråter..vad hjälper de då att jag faller i mossan, vad hjälper det då att jag skriker..vad hjälper det då att protestera, eller att du protesterar eller nån annan..vad hjälper goda välmenta råd..vad hjälper? Det lönar sig inte att bråka..gnistan är släckt och jag har ingen aning hur man tänder den..ingen aning..tydligen kan man leva vidare….göra samma, göra nytt, göra livet ändå..Den glädje, spänning, hopp eller framtidstro som jag en gång känt, finns inte på vägen längre, utan allt är förändrat, väldigt annorlunda, de som fanns, finns inte med på samma sätt i någonting.

Jag till och med känner mig dum för jag inte kan finna den, men vad hjälper det? Jag gör andra ledsna och handfallna, kanske förstår de inte vad jag menar, när jag inte ens vet själv, bara att de går att fortsätta framåt.
This became me, even how hard it was to accept och svaret på hur en livsgnista återföds finner jag inte…

..kanske finns de dom som skrattar åt mig, fnyser åt mig, för visst är de märkligt..
du har säkert ett råd eller två, åt vilket håll jag ska gå.
Dramatik? Nej, faktiskt inte, bara så allt blev med mig. Kanske har en del svårare än mig att inse detta!!! De kan skälla på mig..lämna mig eller döma mig för denna förlust..egentligen spelar det ingen roll, för vad mer kan man förlora efter det, som är större än förlusten av livsgnistan?



Lilla varg o dumbommen


det va en gång en liten varg som skygg å skrämd levde för sig själv utan större inblandning från nån märkvärdig omgivning..allt va lugnt å stilla förutom en å annan sorg som poppade upp lite då å då..kanske va de en saknad efter en liten vän som kunde kännas i halsgropen då lusten att yla frambringades i de trånga nätternas ensamhet..annars lufsade lilla varg runt i skogarna å trivdes bäst bland de skyddande träden..men så en vacker dag träffade lilla varg på dumbommen..det va ingen liten vacker vän utan en ren å skär dumbom som pratade sig in i lilla vargs värld med sin stora trut om guld å glitter å gröna skogar..å vad vet en liten varg om dumheter å trams? Så lilla varg föll snart in i dumbommens tokvärld å trodde på allt som sas å hörde inte på fåglarnas tisslande å tasslande om påhitt å lur. Lilla varg å dumbommen var förälskade å allt va så dumt. Vem tänkte på sagan rödluvan å vargen då? Solen sken, vattnet glittrade å ögon tindrade. Allt va underbart å kärleken blind. Ljuv musik uppstod i skogarna å livet var en dans bortom sans..lilla varg slickade sin tass å njöt av de dumma sällskapet. Men som det ju alltid är med gamla sagor så kommer där en ondska å ställer in sig..så en dag kom ondskan rusande å ruskade om lilla varg tills pälsen nästan föll av..dumbommen visade sig hellre va kär i ondskan å lilla varg va helt yr i pallet..inget ble sig likt å allt föll ner å ur åt ingen ordning med nåt..tokeri tokera faller aller a..fast det va då en riktig mästerkock gick förbi å undra va de va frågan om. Hur kunde lilla varg fallit för en sån dumbom?  Lite nya recept å koncept å ett å annat plåster mot skoskav å andra dumheter, så blev allt sig snart likt igen å livet trallar på sin gilla gång som ju livet alltid ändå gör..å snip snap snut så va denna saga slut.



Vargen vet


 

Inte syns vargen som skyggt iakttar ondskans fötter med sin känsliga vargnos finner ständigt ny vittring av blodspår skräckspår anar stor fara upprepa mönstret av monstret då skogen skälver i sin fastvuxenhet. Fri som betraktare på snabba mjuka tassar förflyttar sig vargen tyst bakom besten som i sin vidriga framfart förringar intelligens av naturens sjätte sinne. Vattnet viskar varnande i forsen om känslan av en för länge sen tappad själ utan räddning eller gräns för vad människoliv är värt för destruktiv manipulativ våldsam kraft dödade det en gång goda hjärtat.Vinden hör granarnas mummel om nya sattyg upprepas. Vargen känner ofrihetens doft kvalmigt ligga kvar i dimman. När skepnaden osaligt smyger omkring hungrande vet vargen bättre än att visa sig för dödens käftar som grinar illa.

 



Jag har inget nytt att säga


Det är en skrämmande värld vi lever i, tycker jag..visst går teknologin framåt och blir allt mer avancerad och kanske underlättande, men jag kan inte påstå att det imponerar på mig..Moderna,nya ting känns inte lockande eller ett måste även om jag varit rik som ett bergatroll..allting blir dyrare och dyrare, så har det väl alltid varit i och för sig..när jag var liten fick man ju inte obegränsat med 5öres kolor av mamma (det var dyrt då)..även om man ler idag och säger åh så billigt…

Men maten går upp och den måste vi alla ha, kläder på kroppen, bensin till bilen och någonstans att bo..men alla har inte ett eget hem, långt ifrån..klyftan blir allt djupare och större..människors status blir synligare..jobben allt färre och bla bla bla..detta debatteras hela tiden, om igen och jag gör det oxå nu..skriver om den yttre verkligheten som man inte kommer undan även om man tycker det inre är viktigast, även om man tycker att medmänsklighet och kärleken borde vara viktigast, även om man tycker kärleken till Moder Jord är viktigast, ja att bry sig om hela miljön vi lever i som innefattar allt levande. Alla människor, alla djur, alla växter, alla stenar och allt vatten..Så kommer ingen undan den yttre verkligheten..man kan bara välja olika sätt att leva på, eller tvingade val som är samma sak som att inte välja alls, men ändå leva eller endast överleva.

 ♦

Det är alldeles för lätt att haspla ur sig att varje människa själv väljer sitt liv, för så är det ju inte..det finns misär och fattigdom,lika väl som snuskigt rika och båda sidorna, kan vara horribelt chockerande..lagom är bäst sägs det, men vem vill vara lagom? Och vad är lagom egentligen?

 Så inget av det jag skriver om nu är nytt..upprepning, hack i skivan bara..det som är nytt, ständigt nytt, purfärskt är den växande klyftan som har knivskarpa kanter, som man inte tar på utan att nästan förblöda om man försöker komma över kanten för man en gång trillat över..iallafall i Sverige syns skillnaden mellan fattiga o rika allt mer..i många, många andra länder är detta inget nytt under solen .. kanske finns det inget som är nytt längre någonstans?

 Men jag återgår i allafall till hur jag började inlägget med att skriva att det är en skrämmande värld, för det tycker jag verkligen..Jag vet inte hur många som kommer orka..jag vet inte heller hur många som inte orkat genom tiderna..så trots det finns fina stunder och människor med stor kärlek, en underbar förundrande natur, ja listan kan göras lång, du kan säkert själv lägga till massor..så kommer ingen undan..hur kan man bo i en bubbla, en låtsasvärld..egovärlden därjag minsann ska ha det gott.. Tja, inte är detta nytt heller…jag bara undrar för mig själv, hur man kan leva i bubblan utan att se ut..hur kan man missa vad som pågår och förmodligen tänker många av oss exakt samma sak: Ja men vad i jösse namn ska vi göra då? Det är så mycket som är tillrört och opersonligt och ytligt även då det så fint heter att man gör något för andra..det finns mycket kvar att lära innan vi vet hur en förändring ska ske..det är många till som ska lida, förtvivla  och dö, tyvärr, och kanske, kanske lära oss andra hur fel denna världen fungerar i mångt och mycket.



Day one


”  för om en människa inte vågar se en sak måste hon se förbi den, missförstå den eller på något sätt värja sig mot den ”    

Alice Miller

 

˜

 

” if winter comes

   can spring be far behind? ”

P.B. Shelley

 

   

 



Det finns män…


”…män som tror på kärleken är som ett positivt fotografi- de är som de verkar vara..de fungerar som känslomässiga solar som bringar ljus och värme..Män som inte tror på kärleken kan vara som falska negativ (man kan framkalla en älskande man av dem) eller äkta negativ (som aldrig kommer att ändras). Några av dem som tillhör de sistnämnda, skulle kunna sägas vara, i analogi med den första liknelsen, känslomässiga svarta hål som stjäl ljuset.”   ur boken Män som tror på kärlek av Susan Edwards.

Vidare: ”För att orka tro på kärleken under perioder av svåra emotionella umbäranden är det viktigt att man har tillgång till känslomässigt stöd. Detta kan mildra den skada som stressfaktorerna åstadkommer. Stödet kan komma inifrån eller från omgivningen.”

”En personlig seger över trauman eller svåra hinder kan vara resultatet av ett medvetet val. Det finns män som värderar sådana segrar högt; därför väljer de också att klara av problemen.”

”När män tror på kärleken accepterar de sin känslomässiga utsatthet och går vidare med att öka sin självinsikt. De tar risker, kämpar för att hitta nya lösningar på gamla problem och är ärliga. ”

”Misströstan som lyser från ett väggklotter: Kärleken är en myt, kompis.  Hoppet replikerar undertill: Bara ibland, kompis.”

”När män tror på kärleken kan inte hoppet överge dem. Tron på kärleken åtföljs av envishet och en förvissning om att solen alltid kommer att gå upp. Kärleken finns om du väljer att ta emot den och är villig att ta risken. Regnbågen finns inom räckhåll.”



En insiktsfull dikt av Hjalmar Gullberg


Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

Giva om vägen besked

därpå skiljas i fred:

sådant var främlingars möte

enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

 



Att leva med ljuset


Är allt som finns endast det vi ser med våra ögon? Eller finns det mer där bakom materien? Mer att uppfatta med sjätte sinnet..kanske har du själv upplevelser som inte kan förklaras och som övergår förståndet..men de är lik väl verkliga för dig även om du inte finner någon logisk förklaring. Allt går inte att se genom vetenskapens lupp.

Tror vi på änglar?  Andra dimensioner..Tror vi på hälsningar från andra sidan eller att vi är ensamma här i universum som rasen människa? Kanske har du varit med om händelser som förändrat dig eller som får dig att undra..ingenting har blivit sig likt efter det..för du har fått inblick och en känsla av något större, du har helt enkelt känt med ditt sjätte sinne..

Jag tror. För jag upplevt och upplever magiska ögonblick. Många är de människor jag mött genom åren som med egna ord kan återge intressanta berättelser, underbara stunder som medfört förändring i deras livsföring. Vi som har fått uppleva oförklarliga eller förklarliga situationer, kan säga samma sak, det finns någonting!!! Någonting som är kärleksfullt och stort..jag kallar det ljus. Det är varmt och positivt, det får dig att må bra..Du känner hur din kropp fylls av ljus, strålande, glittrande, tills hela du känner dig uppfylld och påfylld, genom att kalla på ljuset.

När jag ger healing, ber jag ljuset komma och hjälpa mig..Ljuset kan vara änglar, healingguider eller en högre intelligens, hur flummigt det än kan låta för den som inte tror..Men det finns och känns och hjälper till när du ber om det..många skeptiker har legat på min bänk..Jag behöver inte övertyga någon, för detta är mina erfarenheter och jag delar till den som vill.

Det är inte alltid ”troende” människor som kommer på healing..ibland sker det av ren nyfikenhet, just för de är tvivlande men det kan oxå handla om att ha smärta någonstans i kropp eller i själ. Jag kan inte lova någon om bot, men det kan inte doktorn heller. En healing, eller för att använda svenskan, en helande behandling, innefattar så mycket….en lugn avslappnande stund när du blir väl omhändertagen och att hela du blir sedd och lyssnad till..att ta hänsyn till hela dig. Hur mår du i kropp, ande och själ? Stunden är viktig med dig i fokus, du pratar och jag lyssnar..ingen människa ber om exakt samma behandling, för var och en är unik som individ, var och en går i sin takt..för att en människa ska må bättre är det många aspekter som ska samverka..Du kan behöva healingvärmen genom mina händer och min förståelse, zonterapi, vitaminer, råd om kost, träning eller massage..Det handlar inte alls om att tvinga någon till att tro, var och en kommer frivilligt.

Inom den ”andliga” världen finns det mer eller mindre seriösa personer som säger sig  kunna bota eller fixa både det ena eller andra..kanske sk charlataner, Charlatan (franska, av italienska ciarlare, ”prata, sladdra”) är en person, som för egen fördels skull utger sig för att vara något som han eller hon inte är. En charlatan söker bedraga andra genom att tillägna sig själv, sitt arbete, sin egendom och så vidare högre värde än de äger. Så är det inom många yrken, att det tyvärr finns de som luras, ja det finns bedragare lite här och där.

Ingen människa behöver omvändas oavsett tro, var och en lever sitt liv, hur den vill med respekt i det..det finns en villkorslös kärlek som jag kan ge för jag är medmänniska och har tid. Tid till att lyssna och finnas, för jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det är att känna att någon bryr sig äkta..Jag har den tiden. Det är ett val jag gjort.

Det är min väg, att leva med ljuset.



There was love


YouTube Preview Image

©ingridvedenbrant

Likt nattfjärilen som berusas av kaprifolens starka doft i skymningen, lät jag mig berusas av dig. Fullständigt ge mig hän i känslan att längta för kärleks skull. Jag portade förstånd och slängde förnuftets bok och sprang mot den skönaste av sköna drömmar. Heta stötar genom kroppen, åtrå som kärleksvingars mjuka smekning tillät jag mig.

Jag tillät mig allt.

Först var det vi tillsammans. Vi flög högt, vi dök djärvt, vi levde. Hela jag levde. Hela du levde. Vi tillät allt. Men dina rädslor kom ikapp och bankade på dörren allt hårdare, jag ville inte släppa in, de finns ingen plats i ett älskande hjärta. Jag höll emot så länge jag kunde tills jag föll, föll handlöst för dig ner i sorgens och själens mörka nätter. Inte mycket ordning var det på mig då, inte ens du visste hur illa allt var..jag hade dödens kalla hand på min axel.

Och jag tillät mig allt.

Djupt är ärret i mitt hjärta, dock slår det som ett envist hjärta gör. Sårande steg sanningen fram i ljus skepnad och sa: Vakna Ingrid…

Hur kunde allt detta hända att jag så fullständigt gav upp allt och bara ville vara med dig, inget annat var viktigt då, så skrämmande starkt älskade jag dig..hur kunde allt hända?

Jag kan inte förlora det jag aldrig haft

bara minnas vad jag upplevt

 



La que sabé


Llamar o tocar a la puerta

du kan när du vill öppna nya dörrar, själens dörrar

 

 



Sorry, men baksidan …


©ingridvedenbrant

en jävla massa personligheter en jävla massa lögner en jävla massa stora ord om alltings ingenting leder ingenstans absolut total avsaknad mänsklig möjlighet bara prat om allt förlorat alla rädslor som format det destruktiva manipulativa omänskligt kalla som utan insikt skadar förgör förstör även andra som beträder den smittade marken personifierar ondskans förvridna ansikten lurande i hjälpsam förklädnad om natten förföljande de sociala experimentet människan ett offer i galenskapens centrum av gränslöshet där farligheten bestämmer väl förtäckt inställsamhet charmerande behaglighet utan brådska med stort lugn uträknande vaksam beräkning i sin dolda stank av vidrighet finns den värsta levandes död som inget kan eller kommer känna någonting någonsin i evighet AMEN.



när en vild röd ros slår ut doftar hela skogen


 



jag blir inte klar..


©ingridvedenbrant

..hur fastnar man så gränslöst i en illusion att ingenting verkligt längre e bekant eller relevant..dagarna längtar till en ny natt där hopp ständigt föds ur nytt stjärnfall..osvikligt beter sig de känslor som är..trotsar all tystnad..förnuft bleknar i jämförelse..

..mellan dröm å verklighet, för varje morgon med sig en ständig tomhet, innan jag minns att du inte finns..

• • •

 



Jag är hos dig igen


YouTube Preview Image


Sinnligheten


musiken

naturen

konsten

skrivandets glöd…

väcker sinnligheten

väcker själen

väcker mitt väsen

 



Bara så


©ingridvedenbrant

Jag

fann inte förtroendet som gavs

vilse gick jag

i ett land utan namn

ord

rörs om

när ingen form ger svar



Förenklat


Intryck blir avtryck

i mina uttryck



Säg mig


©ingridvedenbrant

Mitt hjärta gråter…de är de som låter..

 ˜

 

Säg mig, när kommer dagen

då mitt hjärta slår de rätta slagen ?

 

YouTube Preview Image



Secret Garden – Steps


YouTube Preview Image

Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu