Högre syften


Jag skriver mycket om människans jordliga öden, mina egna men oxå med inblick utifrån ett filosofiskt perspektiv.. Om meningar och starka upplevda känslor..Om andligheten som finns, en utveckling att välja/stå passiv inför, men en högre makt som dock påverkar.

Villkorslös kärlek och sanning..två av grundpelarna..vi är många som är medvetna om dessa ord..det lärs ut på kurser och står att läsa i böcker. Just nu skakas många om i Sverige eftersom det skett en handling som föll utanför sanningens ram och tilliten brast..människan är arg, chockad, ledsen..och såklart blir det följden. Handlingen i sig är naturligtsvis inte bra. Denna nu omtalade man är min vän, oxå hans fru. Jag älskar dem. Jag försvarar ingen, inte ens mig själv..men ju högre man sätter en människa, desto längre ner faller den om ”fel” avslöjas. Och vad är vi egentligen, trots andlig tro eller inte, jo vi är just människor med fel och brister. Hur mkt andlig lärare man än jobbar som, så är läraren människa fortfarande.

 Om en människa går vilse i livet bör vi finnas där och visa vägen..även då vi tycker någon gjort ”generalfel”, ja ju större ”fel” desto mer hjälp behövs..

 

Den villkorslösa kärleken ruskas om sett ur mänskligt perspektiv..trots att ett högre syfte kanske spelar här bakom knuten..vem förändras frivilligt, eller tillräckligt snabbt nog? En djupare utveckling gör sig aldrig själv, inte ens hos oss troende. Människan har fortfarande sin fria vilja och vi har alla ett ego, större eller mindre, som håller emot eller helt enkelt fattas vi förmågan att gå vidare trots vi vill..ja hur gör man? Vad kan den villkorslösa kärleken innehålla som vi knappt nuddat vid..Är det dags att lära in nästa fas av detta? Kanske har vi allt för länge mest fått säga orden, nu prövas de uppenbarligen om vi alla håller måtten.

Något, någon måste skaka om oss. och ganska rejält, innan vi ser att det finns inget tak. Vad innebär det att vara medmänniska, finns vi där tillräckligt? Vad innebär det att älska villkorslöst, gör vi det tillräckligt? Kanske denna händelse ska visa oss ett större sammanhang eller osammanhang av sanningen. Isåfall är många av oss elever igen inför den handling han var den som utförde..så de som inte kommer gå på fler av hans kurser, har automatiskt hamnat på kurs ändå..För det finns  möjlighet att se och lära ett högre syfte här i denna historia.. alla upprörda känslor och personangrepp tycks gå förlorade bortom förlåtelsens finstämda verktyg, och även att förlåta är bortglömt..annars är det ju oxå ett nästan för ”populärt” begrepp inom andliga sammanhang. Alltså har vi satt ett tak vad som är godtagbart. Men om alla är medvetna om sin roll och var och en står för sitt, och då menar jag alla, så ska vi finnas där istället och hjälpa, och automatiskt hjälper vi oss själva vidare.. Nu testas vår egen styrka och ståndpunkt..kan vi stå upp starka ensamma eller måste vi falla in som anhängare till de som känner sig mest lurade och svikna..Eller ska vi ta och göra ngt positivt, hörde vi alla samman eller hur var det nu?

När man istället hjälper en människa, oavsett vad den gjort, kommer en förändring som är god för hela livscirkeln, eftersom vi alla hör ihop…MEN OM VI VÄLJER ATT VARA ILSKNA OCH NEGATIVA och uteslutande, ja vad händer då, jo det är så krig startas. Varför har vi krig i världen?

Så när ett högre syfte kommer..alla stora händelser som skakar om vår grund, vill visa oss att begränsningar är till för att upplösas, går vi inte vidare to the next level, så ser universum till att så sker, men något, någon måste röra om i grytan så reaktioner startar och gammalt upplöses så vi får möjlighet att se längre, och det som händer är inte alltid trevligt, underbart eller lättförstått och det har varit så i alla tider med människans utveckling att vi hamnar i situationer som är hårt prövande, det gör ont och det är svårt, men sedan kommer något gott även ur den mest omvälvande kris..vi får alla lära mer av den universella andliga existensens verklighet kring vad villkorslös kärlek, tillit, förlåtelse och sanning är.



27 oktober


Livet har sina sprickor

— människan har sina rynkor

 ©ingridvedenbrant

 



Livets teorier


Det finns så många teorier om hur man löser olika problem som uppstår kring en människas liv, där man faller mellan stolarna, pga en eller annan anledning. Hjälpen kan vara bristfällig och därav istället skapa nya frågor eller hinder..Kan vi hjälpa människor att må bättre? Tar vi tag i det hela vägen ut? Kanske blir man sin egen ”psykolog” och måste vara väldigt påhittig för att komma ut ur en redan svår situation. Finns det egna resurser, ekonomiskt, kunskapsmässigt och som innefattar ett tidsbegrepp sett ur ett längre perspektiv? Har samhället avsatt långsiktiga resurser inom samma områden?

Det verkar vara stress överallt..ingenting får ta för lång tid, för tid har blivit pengar. Allt ska gå undan och vara snabbfixat..När det handlar om hur människan mår i psyket, och vi har alla ett psyke, som kan haverera, på grund av kriser som uppstår eller mera bestående trauman som satt djupa spår, så är det kö till psykiatrin. Det finns olika former av behandlingar inom det alternativa, såsom healing, regressioner, hypnos  osv och många kurser till ett självförverkligande där man kan hitta bitar i sitt livspussel. Det kan vara skogens helande krafter, som att bara befinna sig i den..att försöka välja bort ”problemseende” och istället fokusera på att skratta och göra ngt gott för andra..möten med människor, vanliga medresenärer, där man känner igen sig..böcker man läser om olika livsöden och förslag på vägar ut ur bekymmer..självterapier i skapandet med den kreativa sidan, såsom konst, hantverk och skrivande..Men inget är intakt eller universalt. Sakta, sakta läker tiden och det är alltid en resa på vägen.

De finaste verkar ändå vara att få förståelse, vart man än vänder sig eller vilken form man än väljer, att känna sig förstådd, i vad det än månde gälla..känna igen sig, bli accepterad, respekterad i hur man faktiskt känner det..då kan mycket hända, mycket läka. Vi vill alla ha bekräftelse på något vis, oavsett..det är vackert med empati..att orka lyssna..att orka finnas..att ge tid. Det löser inte alla problem, men det ger ändå en skön känsla att man är verklig och kanske slipper känna sig konstig. Det är oxå fint att känna sig behövd..kanske bidrar det till ett läkande.

Det är inte alltid lätt att bryta tankar, de pågår inuti ens huvud, och alla bär vi på någonting..vem skulle vara befriad från det? Dagar då vi sluter oss och går inåt och snurret av tankar går inte stoppa oavsett hur mycket hjälp eller teorier det än finns att tillgå. Ibland kan man bara inte göra något åt det..kanske kan man förtränga genom att skynda vidare i alla måsten och förskjuta för en stund. Sen lever vi alla i olika verkligheter och vems som är mer verklig och rätt än någon annans, kan man ju undra. Det finns kanske dolda mallar eller mer synliga och uppenbara för hur man bör vara, vad som anses normalt eller inte..Ingen vill väl helst att deras inre kaos ska lysa igenom för allmän beskådan, just för rädslan att bli betraktad som underlig..hur många gånger om dagen säger man inte att allt är bra, fast det inte är så..

Vi känner alla igen detta korta samtal som många gånger bara är en inlärd artighetsfras och just inget mer:

- Hej!

- Hejsan.

- Hur är det?

- Bra!!!

Och sedan går man vidare i samtalet om vad det nu än gäller, även om man mår skit..men man berör inte hur man innerst inne känner sig..och självklart ska man få ha sin privata sfär och rätt till att svara såhär..klart man inte ska behöva eller ens vill att andra ska ha reda på..Säger man att allt är bra, slipper man ju oftast följdfrågor..och vissa människor skulle ändå inte bry sig, orka hantera eller ens vill det..var och en bär på sitt och Jantelagen lever vidare i allra högsta grad inom oss, mer eller mindre.



Gränslös


Snö faller, regn faller, jag faller..faller för livet.

faller för dagen, faller i natten..

motorn går & går

och när gränsen är nådd hur mycket jag orkar

kommer jag ändå fortsätta

 

 

 



Varför


Stora frågor rörande vår existens och meningar med det som sker, föder tankar om varför..svar som jag inte vet vart man hittar..finns det svar egentligen? Finns det ett enda universellt svar på varje fråga som passar alla?  

Även om frågan är densamma, så är ingen människa den andra lik och ingen skulle ta svaret på samma vis..sen kan man ju prata om utveckling, mognad, gamla eller unga själar osv..jag menar, prata går ju alltid..tycka en massa..men sen när man sitter där med sanningen oavsett vad den handlar om, full med frågor, brukar klokskapen glömmas bort, blockeras eller kanske helt utebli i dystra tider.. ibland behöver vi inga svar alls..vi är alla så olika, eller lika.

Orättvist eller meningen?

Spelar det ngn roll egentligen?

Offer eller inte?

Spelar det ngn roll egentligen?

När svaren uteblir…

 



circle of life


Klockan tickar, tiden går..runt, runt in the circle of life..löven faller, dalar ner i en sakta magisk dans..around, around i livets verklighet, vi lever i verkligheten, verkligen..morgonen bryter gryningstimman, en ny dag om igen, frosten vilar kvar i gräset, vi är här nu, du och jag, om en stund går solen ner..vinden rör mjukt vid ditt hår..den blå timmen närmar sig, din hand är kall men så mjuk, min lilla älskling..Jag bär dig när du inte orkar gå, du måste lita på det, jag ser det du inte orkar se, tro mig, jag är din respirator när du inte orkar andas, ge inte upp, jag talar med dem du inga ord kan ge, låt mig försöka, jag är ditt svärd när någon skadar dig, tvivla inte på min styrka, jag värmer dig med min kärlek när du allt mer fryser..jag är här..

Hur många stjärnor ska vi räkna inatt, du och jag..stanna här, så vi kan räkna tillsammans, stanna här med oss, du ska väl inte gå någonannanstans..Låt hösten vara höst så vintern kan komma med sina snöflingor, låt dem falla över oss, stå där i snöfallet.. Ser du, en otroligt fin liten stjärna som du fångar i din hand, helt unik och så vackert utformad..precis som du, det finns ju ingen som dig..och de små snöstjärnorna som lägger sig på marken, vi får gå på stjärnor, ser du så fantastiskt..

Sen kommer våren, visst ska vi följa vårens längre dagar när ljuset åter kommer..känna solens skönaste strålar värma ansiktet..naturen vaknar, det är något som vaknar..flödet..alla små blommor och alla knoppar som vill brista, låt allt brista till våren, vi kan väl vänta..allt blir åter nytt och skirt..du och jag, vi blir nya igen in the circle of life..Allt går runt, runt..Och sommaren vill vi inte missa, den varma, underbaraste sommardagen, när tvätten fladdrar i vinden och de ljusa magiska sommarnätterna, när allting lever, när allting är lätt, så lätt. Kom, låt mig hålla din lilla hand, likt en fågelvinges..så är vi med i livets cirkel..det finns så mycket tid för allt..vi går i cirkeln..allt är som det ska..vi vänder oss inte om..där finns inget mer att se.. vi nöjer oss med natten är mörk, inga andra mörker..

- kolla ett stjärnfall, skynda dig önska..snart kommer ljuset igen med en ny morgon. Levande i verkligheten, så som den ser ut…inga krusiduller, ingen lyx, enkelt. Verkligt.

 



Andra sidan


Vad de än är som finns där på andra sidan, en fråga som blir obesvarad..vilka de nu än är, så finns något..om det enbart ”lever” som en tro inom var å en eller det är så ändå, spelar egentligen ingen roll..jag känner kraften..att det finns otroliga krafter..jag kan inget bevisa, för varken mig själv eller dig..å jag väljer att strunta i att övertyga någon..jag är helt enkelt fascinerad, samtidigt ödmjuk men oxå förundrad över det vi kallar änglar, Guden, Gudinnan, andeväsen, guider, länkar och kanaler, eller rätt och slätt andra sidan.

Vi ber efter deras hjälp, i förtvivlan eller hopp..men lika ofta ingriper något alldeles av sig själv..alla har hört talas om eller upplevt änglavakt..samtidigt händer fruktansvärda tragedier å ingen bön i världen eller till himlavalven tycks hjälpa, där tvivel är det enda som kan uppfattas, tvivel å djup sorg, vrede å misstro..

Jag har tvivlat massor av gånger, trots jag känner kraften..tror fortfarande på andra sidan..det som händer är att jag funderar över varför mirakel inträffar vid olika tillfällen å ibland helt uteblir..svar får jag inga.

Det finns de som talar om meningen..att de som sker har en mening, oavsett..kan förstå och verkligen se den oxå, men absolut inte var gång..nej, det sker så fruktansvärda händelser å människor lider, mister sina älskade, å inte går man då fram å säger ”att det där hade en mening”..man tröstar, lyssnar å finns där så mycket man bara kan å får dela smärta å sorg..man blir själv en jordängel, som med sin kärlek försöker stötta.

Min personliga erfarenhet å visdom livet gett mig är att Jorden har sina element, vatten, jord, luft å eld..Naturkrafter..som jag/du/vi ibland rår över å ibland inte..så finns det Andekraften från Andra sidan..Alla dessa krafter, oavsett jordbundna eller ovan molnen, är övermäktiga, vördnad å respekt..tacksamhet..oavsett vad jag/du/vi tror på, så finns det krafter jag/du/vi inte kan styra fullt ut, vi alla små jordbor..



Stjärnögon


Din uppgift var att förgöra så du fann mig till sist..som natten söker dagen, mörkret söker ljuset..Smidig och mjuk, smekte du mina sinnen öppna.. mitt hjärta blev ditt när du rörde min orördhet..med kraft väcktes min kropp i rasande tempo, sträckte ut mig i min ihopkrupna ställning, klev fram i mitt fulla väsen, släppte ner håret, mitt blod rann ner i underjorden och virvlande rötter flätades samman med trädens, universum bugade sig när gudinnan vaknade..stjärnor glittrade..Då slängde du av dig manteln och odjuret blev synligt, du höll skrattande mitt hjärta i dina stora händer, dina klor var vassa, du slickade dig om munnen av ditt dreglande saliv innan du glupskt svalde det och rev djupt min hud i stycken..Ondskan log och tog all näring som behövdes..Du tog..och jag dog..då kom änglarna, de hämtade mig, lät mig sova den långa ljussömnen som läker.. jag gavs ny hud och vingar på min rygg..jag fick andra ögon att se med, stjärnögon..Jag vet du sveper din mantel, förföljer..ondskan utrotas inte så lätt, den kan smyga sig på..Men jag är starkare nu, mer vaksam, jag lärde mig vad ytan kan dölja..Jag kommer fortsätta att göra mitt bästa för att varna hela jorden, allt levande, för dig..Jag kommer alltid vara en av dem som ser till att ljuset vinner över mörkret hur det än skulle jaga mig igen. Jag kommer alltid finnas i ljuset.

 



Människa


Hon varken vill eller orkar bry sig om att göra sig till..laga romantiska middagar, duka vackert med ljus, goda röda viner,speciella underkläder å sen sitta där å le förföriskt med nyrakade ben..nix. Inga krav hit eller dit, måsten eller förväntningar..lägg ner, lägg ner..Bara vara människa, ja tack. Skiter i brösten, sexiga rösten..skiter i frissan å håret, inga strumpeband på låret..Bara vara människa, ja tack. Inga rollspel, inga rätt eller fel finns..bara va människan i sig själv, ja tack. 

 Svårt att vara människa mot människa..människor tillsammans..kan det vara svårt att förstå hur man ser människan..hur man ser sig själv..skylla på testosteron, östrogen..gömmas bakom masker av olika slag om hur det bör vara..KAN VI ÄLSKA MÄNNISKAN just som hon/han är.

Finns det möjlighet att se mer..uppleva mer.. ♥  ♥  ♥ yes yes yes

 

..om du tänker på naturlig skönhet, så nej nej nej, det har gått mode i det med, därmed brast det vi kallade naturligheten..Varje människas skönhet finns, finns redan, lär dig se den..allting ALLTING har sin egna friska skönhet..Lär dina ögon å sinnen..slå igen dörren, bomma för alla dumma idiotiska manliga/kvinnliga spel..Kärlek är så stort i sig att våga uppleva..Vägra vara klippt i vingen, så tanken kan sväva, se dig omkring, det finns massor av vackra hjärtan, behandla dem ömt..Vördnad inför människan.

Sådär, nu börjar det likna något..nu närmar sig kärnan, sanningen om VAD som är..inte min sanning, inte heller din..       

Utan vad som ÄR, redan.

 



Beröring


När jag vaknade imorse hörde jag regnet, vattnet, livets vatten..drog isär gardinerna och möttes av stora tunga genomträngande droppar förvandla morgonen till ett grått landskap..på trädens kala grenar såg det ut som tårar, som sakta föll ner på marken..lugna tårar som tyst viskade om tröst..lättnadens tårar som fick landa mjukt i det ännu så gröna gräset..och din röst som envist upprepade om hoppets låga..Något händer, en liten förändring, men dock något som glimmar..ska det våga tändas, ska det våga spira..saaaakta..

Trädens våta bark, så skönt under min hand, så ofarligt! En ny väg i skogen, vart den än leder, går jag på den för att se, så ofarligt! Tillit att vara och känna, bli berörd och att beröra den stora naturens moder, mitt i nattens mörker eller i dagens klara ljus, så ofarligt! Inte skrämmer det mig om granens gröna vinge rör vid mitt ansikte där skogen är tät..jag låter mig röras, så ofarligt! Inte skrämmer det mig att sitta under granen och känna de våta dropparna i nacken som rinner längs ryggen, jag låter de beröra min hud, så ofarligt! Men en människohand..visst skrämmer den mig, så farligt! Ack så farligt…naturen tar i mig varligt, men en människohand…Mitt i prick…tilliten till människan är sågad..ett skrämt djur i skogen, på flykt, bort från doften av otrygghet..djuret ser sig om, spring inte efter mig..låt mig va som jag är, så kanske jag kommer fram i min fulla oskyddade skepnad..kanske låter mig röras..när jag söker dig i min egen takt..

Tålamod, tålamod och enbart tålamod..Tålamodet kan ge hopp, hoppet kan ge tillit, tilliten kan beröra viljan att bli rörd av en människohand.



Har du en önskan…


Kanske tror du inte på att berätta eller ge din önskan till någon annan, kanske ser du den bara som din, att den är hemlig och att det magiska skulle försvinna om du inlät någon annan i den..men då är ju allt ok oxå, fast det är inte vad detta inlägg handlar om, isåfall kan du sluta läsa här…

Har du en önskan som är starkare än allt annat? Har du funderat över om det finns just en önskan som du oftare tänker på, som återkommer, om igen och om igen? Ber du då om att den ska manifesteras? Det är så vackert att önska..kanske har vi glömt det..eller kommer tvivel emellan som säger att det är något omöjligt och då vågar vi inte tro.. Det finns ju faktiskt en enorm kraft i bönen, mirakel sker ju så hela tiden runt om i världen..Vi behöver inte sitta i kyrkan eller ha en religiös tro för att be..

Din starkaste önskan kan du lämna till någon annan som du tycker om eller lita på..be den personen önska åt dig, be åt dig, hjälpa dig, det är ibland lättare att önska åt någon annan, just därför att då slipper du få de där jobbiga egentvivlen som säger att det ändå inte fungerar eller är omöjligt. Öppna dig för en cirkel tillsammans med en eller flera människor, den heliga magiska cirkeln, och där inuti finns allas önskningar. Jag önskar åt dig, du önskar åt mig osv..precis hur ofta du vill, kanske flera ggr om dagen, en gång i veckan..var och en bestämmer själv.

Människan har sin fria vilja..på gott och ont förstås. Men om du tillåter någon annan att hjälpa dig be eller önska har du gett ditt godtycke, släppt på din fria vilja och mer behöver du inte göra sen åt dig själv..be de andra du vill ha i din cirkel om deras önskan och gör samma för dem.

 


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu