Mitt hjärta <3


Det finns stunder då jag undrar (rätt ofta) hur jag kunde ge mig så till dig..Hur jag kunde ge mitt hjärta till dig..Ge mig fullständigt till en främmande människa. En människa som jag inte ens vet vem är på riktigt, riktigt.

Energier, magi’er och passionsblommans vackra sötma.

Jag undrar hur jag kan döden dö..jag får inga svar, bara verkliga påminnelser om hur sönder jag är..mycket märkligt hur du kan påverka..men det är väl så att bli kär, falling in love in someone..och känslor kan vissna, som dina gjorde fast mina fanns kvar så länge, länge efteråt..and still affect me. Korkat ärligt att skriva så mycket om detta..kunde gömt kärleken långt in i mitt sårade hjärta..But the love overwhelmed me..it was a knockdown..kärleken har inga regler som bra eller dåligt..man bestämmer inte över vem man ska älska i hjärtat..jag får inga svar..

…det finns ingen att fråga, just för det finns inga svar.

Ingen, inget får ta sönder mig så här mer. Vill inte tillbaks i känslan av dig. Men fortf är spåren djupa..

…tassarna är synliga som tatueringar hur du gått över min kropp…

Med ständig, daglig förundran känner jag märkena du satt i mig..hur kunde det ske..ingen har svaren..ingen förstår, allra minst jag själv. Hur länge ska jag bearbeta, upprepa..inga svar där heller.



Att kämpa på


  

Ska det vara så..att man ska kämpa? Ska livet kännas som en kamp? Upp och ner på havets eviga vågor, mjukt gungande, vilt rytande.

Havet, vattnet, djupet – känslor.

Jag är jag och du är du, ingen är lik den andre. Ingen gör eller känner exakt som en annan. Det finns olika sätt och olika lösningar på det mesta. Det du skrattar åt, kanske jag lider i..det jag tycker är ok att stå ut med, skulle få dig att må illa..Ja vi är alla så olika och orkar olika mycket.

Det kan va nyttigt att veta om andras livsöden för att förstå mer om sitt eget.

Du och jag kan behöva ett LJUS..ett LJUS i form av andra människor..människor som har bra liv. De kan ha något att ge..de blir en trygghet, en plattform, kanske rent av förebilder och mentorer. Inte alltid behöver vi höra om värre livsöden för att själva tycka eller inse att vi har det ok. Det kan alltså vara positivt att möta de människorna som har funnit det goda..

Sedan är ju allting relativt….det jag tycker är det GODA, de jag ser som TRYGGHET, behöver inte personen själv ifråga hålla med om..Den har ju sina värderingar. Och vi har alla så olika ögon att se med..rätt märkligt egentligen att det du och jag tycker är som en livboj, kan någon se som INGENTING, absolut obegripligt INGENTING.

Solen skiner. Ja, det är skönt. Jag har lite mat i kylen. Ja, det är bra. Mitt hjärta är fullständigt krossat och fortf oläkt. Nej, det är inte bra. Allting är huller om bladder inuti. Nej, det är inte ok. Dagarna går, våren är här med nyckelpigor, humlor och skatornas skratt. Gräset växer och snart måste jag klippa det. Våren pågår, livet pågår och jag kämpar på precis som du, fast du gör det på ditt sätt. Jag finns, du finns, vi finns.

Livet är inte snällt och jag har ofta gått vilse, därför vill jag knappt gå någonstans.

Ska det va såhär livet? Du får till det, men inte jag..Eller jag får till det som inte du kan..Och genom livet ändras drömmarna, målen..de faller sönder om de inte förverkligas..de förändras i takt med vår egen utveckling. Det vi en gång trodde på så starkt kan fullständigt rasa samman..brytas ner för ta en annan form..och man vill ju alltid önska till det bättre, tro på det goda LJUSET..att det finns.

”Jag håller mig hårt i sängen, som förvandlats till en segelbåt mitt på ett rytande hav, håller mig hårt för att inte trilla av och ner i det virvlande djupet..men jag faller ändå, i ångestens förvridna förvirring..där jag varken vet upp eller ner, men jag vaknar än så länge genomvåt på en strand”

Du sa att jag inte var deprimerad eller hade aning om ångest..du har sagt så himla mycket till mig. Du har sagt mycket konstigt som fått mig att undra hur jag visat mig för dig…Vem har du sett egentligen? Brrr, nästan skrämmande stundtals. Men du har oxå sagt väldigt sunda sanningar..Vems värld är den friska egentligen? Så egendomligt det varit men satt djupa skador, plöjt djupa skåror i mitt psyke, skadat, förvridit, ställt till..Det är inte bara mitt hjärta som behöver skickas på reparation..Det är tyst nu allt, ingen kontakt, men ändå – så sönder man kan gå.

 



Här är det bara bra


Storaaa ulliga mjuka vingar omsluter dig, du är trygg nu. Varm och skyddad, ihopkrupen, kurar du i kärlekens doftande sommarnattsland.. vila – för här är det inte brått.. ingen har glömt dig..

Och vi behöver inte torka dina ögon..det gör inget om du gråter, lilla vän, för se de vackra sjöarna, de kommer från dina tårar..

Här kan du stanna i tusenskönornas dal utan att frukta annat än kärlekens lena givmildhet.. Och handen som stryker din panna, är fylld av ömhetsbetygelser. Du läker och livsgnistan ges dig åter.

• • •



..det brister..




visst är de KÄRLEKEN


Vill ju tro att det är den visa KÄRLEKEN som kommer fixa det mesta på planeten Jorden. Att människan ändå till sist böjer sig på knä för kärleken och låter hjärtat samspela med förnuft och klokskap. Visst är det väl ändå så att kärleken segrar överallt, till sist? Eller?

Kärleken, kärleken den vackra, bästa kärleken gör så det fortsätter grönska, så dimmorna stiger över sjön, så fisken leker i forsen, så bi och humlor pollinerar. Mycket beror på kärleken som vi ser omkring oss, lever i, är i, utan att vi kanske tänker på det. Allt handlar inte bara om pengar faktiskt, inte om stress heller. Det finns kärlek..Klart vi inte ska låta dårfinkarna ta över fullständigt!

Kärleken för in förlåtelsen och förståelsen, kärleken flyttar och sätter gränser, kärleken är mjuk där allt annat är hårt och den lockar och snärjer och föder längtan och självkännedom. Kärleken kan blidka den hårdes hjärta och göra även den maktgalne rörd i ögat. Kärleken får människor att brinna för det dom tror på. Överallt kan kärleken skönjas på vår Jord, översvallande eller lugn..även kärlekslösheten syns tydligt och vittringen kan vara skarp för en finkänslig nos. Men jag vill ändå tro på KÄRLEKENS magi, att den kan/kommer uträtta storverk för världen. Jag vill tro på att människan väljer kärleken..då kommer mirakel ske.

Det sker alltid mirakel där kärleken fått fäste..de är det enda fotfäste som kan kallas värde..det finns inget vackrare eller skönare än när kärleken blommar..så därför, KÄRLEKEN är en kraft. Jag vill tro att kärleken är det starkaste elementet på Jorden.

Epilog:

”  -Du skrämmer mig inte längre sen jag blivit mer sams med mig själv.

-Och panikångesten du känner, det är själen som vill ut.

-Jaa, så klokt. Klart de är själen som vill ut.

-Snart ska vi hålla om varandra och jag ska möta dina ögon och trösta dig

hur glömmer man den närhet och sinnlighet som vi upplevde. den bor djupt i mig

du har en stor dragningskraft, som jag när som helst kan förnimma

det är nån kemi som lever kvar

en tystnad, en närhet

en sinnlighet som ibland får mig att känna mig positivt rädd och längta efter den världen…

När vi möts igen

får tystnaden och ögon tala

då ska jag vara mogen och så stark som kraften är, i en slags ”tappataget” närhet

så stark är den längtan jag känner ännu efter alla dessa år

och vår integritet får vara kvar i närheten

jag vill hålla varligt om dig nu…

-Tyst i din famn med koltrasten som vittne, denna kväll.

 Vill tro att det är kärleken som gör att människan orkar gå vidare i alla sina strävanden och göromål..vill tro på människan som god och vänlig mot andra..alla människor bär något med sig, såren kan få läka och att vi vårdar allt med kärlek på bästa sätt under tiden..vill tro på respekt där var och en sätter sin gräns..vill tro att kärleken kan läka det mesta hos en vilsen människa..och vill tro att bönen kan försätta berg i rörelse..vill tro att det Gudomliga  finns.. vill tro att det är kärleken som får mig att skriva nya ord hela tiden..att det är kärleken som är upprinnelsen till varje dagshandling hos precis varje människosjäl och önskar att alla människor ska få uppleva den kärlek de önskar sig..jag vill tro på den eviga kärleken mellan två människor, att den finns..och att människan ska älska sin medsyster och bror på riktigt..och jag vill tro att kärlek är så mycket större än att döma och prata illa..jag vill tro att kärleken är så mycket större än pengar..jag vill tro att kärleken är så mycket större än rädslorna..jag vill tro att egoismen sakta drunknar i varm kärlek och att det kommer ske en dramatisk förändring på Jorden med människan, så hon stannar upp en längre stund och börjar tänka mer globalt, där hjärtat börjar ses som ett hjälpmedel och naturligt redskap att nå längre än vad vårt förstånd kan..där hjärtat kommer synas och där hjärtat kommer höras..jag vill tro att kärleken hinner före, så inte allenast katastrofer måste ske där folk ska gråta, lida och plågas, innan det är försent.. Jag önskar att allt fler frivilligt stannar upp och börjar fundera på allvar hur vi kan ta hjälp av källan kärleken, utan att känna sig fåniga för de bryr sig om en främmande och inse att allt de behöver ana och använda sig av är kärlekens fulla kraft..jag vill tro att vi kan öka vårt agerande på olika vis som medmänniskor och känna att det är naturligt att bry sig om..känna kärlekens krafter och vilka underverk den kan uträtta..Jag vill tro på kärlekens verklighet och att dess goda intention vinner över ondskan på Jorden.. jag vill tro att människor kan samarbeta med kärleken som mål och grund, utan att ha makt eller pengar som baktanke..jag vill tro att det finns Jordänglar som arbetar för fullt, att det Gudomliga i universum hjälper till så mycket de kan och förmår, då människobarnen inte ensamma begriper hur bråttom det är här på Jorden..Jag hoppas att KÄRLEKEN allt mer väcker människan..Jag vill kunna höra de underbara fåglarna som sjunger utanför fönstret..jag vill kunna sitta på trappan med en kopp kaffe och andas lugnt..jag vill alla människor ska ha en trappa att sitta på..jag vill inte va rädd om kvällen när jag går ut och jag vill tro att det mest finns snälla människor med vänliga sinnen..Visst är det kärleken som kommer vinna, säg att det är så!!!!



Det är skört..


Inte mycket behövs

 när jag är

vid glappet

Känner inte riktigt igen mig

eller har jag inte varit

HÄR

förut?

Visst har jag varit här

…säg att du sett mig stå här innan

säg att du hört mig berätta

säg att jag vet hur man kommer tillbaka igen

säg att jag  beskrivit hur det är att vara skör

SOM GLAS

 



Det var då en gång…så teater skrivs


Hon står där framför spegeln och tränar..smakar orden i sitt inre, låter dom gjutas, bli aktuella, låter dom kännas, ta plats..Denna ohyggliga smärta, slippra ut här i hala ord..Det måste gå snabbt när det svänger..vinden vänder..hon vänder..det är starkt nu.

Hon måste genomleva hur det är att ta sig upp. Hela vägen! Det går inte så snabbt, men en bit upp, ett vassrör att andas igenom.. få luft i lungorna. Om så det lilla..men luft.

Här kommer spridda delar ur teatern ”Hjärtats monolog”:

Med dig,blir jag mest levande, närvarande, sinnlig. (F-N jag kräks) Hon som längtar, hon som saknar, hon som vaknar, hon som vill leka, sluta förneka, skratta och våga igen. Hon som blir blyg, modig, mjuk och nyfiken. Och jätteförälskad, jättekär. (Det vänder sig i magen, nu kräks jag)

Hon som dog.

De sköna försvann, de onda tog över.

AningslösSkoningslösHänsynslös

- blev denna kärlek, dödande, bit för bit, inuti,utanpå….SYNLIG till sist.

Med dig, är jag allt, men samtidigt utplånad. Du är inte alls bra för mig..Jag är inte alls bra för mig, älskade du..Jag är inte bra för någon..Jag vill dö för dig..Så underbar är du!  Så jag dör…jag dör, förtvinar, sorgen tar mig, vackra du!

Jag tvingar mig se, hur sjuk jag blivit. Min tärdhet plågar..Så sjuk att jag måste ta en kniv och skära ut detta svekfulla hjärta. Jag kan inte höra på detta hjärta varje dag, står inte ut, det pratar bara om dig, allt är ju bara om dig…Hjärtat sjunger sånger, hjärtat skriver poesi, hjärtat värker efter dig och jag kan inte värja mig. JAG MÅSTE SKÄRA UT DET, för du är mitt hjärta.

Du har blivit mitt hjärta. Det slår för dig, fantastiska slag, slår det för dig.

Jag är redo att dö, när hjärtat vägrar slå för mig, min sorg är nu större än kärleken.

Du har tagit den plats jag själv borde ha, och jag vet, för mitt förnuft existerar och säger att jag är klok, (jag är F-n inte klok) att du är den ende. Och hur jag än kämpar, blir jag icke fri från dig, det som är du. Att bruka våld på det som en gång var mitt hjärta, som blivit ditt utan att du ens kan, eller vill ha.. Det bara blev ditt, den dagen du steg in, utan att fråga. Du hade nycklen, vart du fann den, spelar ingen roll. Jag hoppas bara det finns fler…Du klev in och du klev ut, så gick det till när mitt hjärta blev ditt och började jobba för dig, pumpa blod, cirkulera, ge liv.

Jag är så totalt oskyddad mot dig. Mitt förnuft är mitt,( FÖRNUFT??? Hahahaha, vilket skämt) men ack så tvetydigt sviker det mig på hjärtats begäran..Så svekfullt bedragen av mitt hjärta och kärlekens underbara  och kärlekssorgen, fylld av smärtan som sprängt min bröstkorg och mig i miljarder bitar. Tro inte en sekund på att jag försökt finna varje bit, sätta tillbaks, laga, stänga och förbjuda, fast det har jag.. Jag har legat på golv i timmar och plockat……

denna monolog pågår

 

DRAMATIK, gå över lik.

Ja så föddes teatern ”Hjärtats monolog”


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu