Nakna sekunder


Det är nu.
Denna stunden.
Stillhet
och nattens tystnad.

Att läka kan ta ett helt liv.

Känner du?
Men de är ingen fara.
Livet ger så mycket under tiden.
Om du vill.

Rummet är fullt av färger.
Känslor på väggarna.
Symbolik.
Uttryck.
Starka färger – starka känslor.
Men de är bra nu.
Bra känslor.

Livet lär en vem man är.

Så bra att ha en blandning, de blir, är fina komponenter.

Natten är till för sömn
eller att vila i vakenheten
genom reflektion.
Tusen milijoner ord har skrivits.
Ett skapande ur vakna drömmars tillstånd.
Sen somnar man gott
när fridens duvor slår sig till ro.
Sköna tankar om kärlek.
Sköna tankar om all livskärlek som läkt så många skärvor
i den krossade spegeln.
Sköna tankar om meningar och icke meningar
men ändå – läkning och resonans.
Bilden är vacker.
Bilden av livet.
Hur många gånger har den inte krossats men återfått sin skärpa.
Modet.
Viljan att våga.

Våga att röra vid sinnenas minnen
utan att tveka.

Det som händer är ju om livet.
Inget att förneka.
Se.

Våga först Se. Stanna i bilden.
Sen Tänk en stund,
ta därefter steget till den Handling som sig bör.

Se ~ Tänk ~ Handling.

Magiskt.
För det blir plats för lättnad.
Steg vidare.
Bra va?

Svårt?
Ibland är ordet Nej positivt, som nu, det är inte svårt.
….ja okey då, lite svårt ibland.
Fan så svårt emellanåt.
Och ändå räktrålare samtidigt.
Men den ordningen krävs, se, tänka, göra.
Som bekant gör sig ingen personlig förändring själv om du går bort
från dig själv.
Livet är ju förändring.
Ständig.
Så flyt med.

Rummet är fullt av böcker.
Ord.
Berättelser.
Jag passar in här.
Jag är full av ord.
Samlade ord.

Mina ord ur livet.

Och det finurliga är
att ingenting behöver förträngas
förvrängas
eller förgängligas
när du ser.
Vågar se.
Sen kan du leva med vad som helst
och ändå må riktigt bra.



Ett älskande hjärta


Att evigt kunna älska, igen och igen är livet..att våga, att vilja, att ha en omättlig nyfikenhet.
Kärleken tvättar såren, alla såren i livet.
Men bara om man vågar.
Inte annars.
Och Inte annars, finns inte.

Här finns kärleken och viljan.

Lusten.
Längtan.
Värmen.
Kärlekens ton.

Och styrkan i att följa hjärtat.
Höra när hjärtat pratar.
Se med kärlekens ögon.
Känna med själens känslighet.

Mitt hjärta slår.
Slår i 180 för livet.
Slår starkt i stormar…hela vägen.

Ett älskande hjärta.

Jag finns.
jag älskar.
Jag vågar.



I avlägset fjärran land…


…bortbleknat, längesen fanns en tid, en svunnen tid av så mycket sorg och rädsla. Där smärtan gjorde sig påmind om traumatiska skador efter en våldsam barndom, fylld av spe och slag, mellanslag, påslag och dåligt avslag.

Det fanns en tid.
En tid då dået var nuet och framtid.
När ingenting läkte.
När tårar rann.
När röster tystnade.
När svälja var det enda.

Oavsett,så -
ett bubbel under ytan.
En upprorisk känsla.
En själ som ville fram,
bli sedd
(av sig själv)
älskad
(av sig själv)

”No more pain today
everything is full
of that gunshot victims bucket
- however you are loading, it can not be emptied”

That was then.



Att vara nära


Jag är hellre nära mig själv, om de så innebär ensamhet, än att vara nära någon/några som inte lever i sanning med sig själva, och fattas ärliga ideal eller avsikter.
Hellre ensam än i en falskhet där allt är uppbyggt kring en ytlig levnadsstandard med sprickor under fasaden.
Väljer hellre att lyssna, då någon självupptaget ändå bara pratar om sitt, i en molande, monoton envägskommunikation.
Skriver hellre ”av mig” mina känslor och tankar, än att tvinga någon lyssna, som ändå inte har känslan för vad vänskap/medmänsklighet är.
Jag rensar hellre bort människor, nya som gamla, som konkurerar av avundsjuka eller andra skäl som inte passar i en nära relation.
Struntar hellre i att förklara för någon som ändå inte kan tala öppet om hur ”landet ligger”, vill inte ödsla varken min eller för den delen någon annans tid längre.
Och du som läser detta just nu,
har valt det själv! Du bestämmer själv om du ska vara ”här” eller inte.
Här är jag.
I mina egna känslor och tankar, överförda i bloggform.
Bestämmer vad jag skall skriva om.
Hellre här med datorns tysta surrande, lampans mjuka sken, en mörk natthimmel utanför och min hund sovandes på golvet.

Allt lämnar jag ändå inte ut.
Inte här.

Tycker du jag är cynisk?
Negativ?
Bitter?
Tja, det kanske verkar så.
Men det är jag inte.
Snarare krass.
Bara så less på oärlighet, avundsjuka och självupptagenhet.

Jag önskar rakare rör, mera handling och mindre snack!
What’s wrong with that?
Inget rundsnack, inga flykttaktiker, inget fågelkvitter, inga lögner, inga knivar i ryggen!
Jag vill bara spela hockey även om det är tufft, men utan allt det där andra onödiga.
Så här står det på min agenda:
Schyssta spelregler, skippat skitsnack, samarbete och snabbhet!

Vill du vara med?
Let’s play!


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu