Kroppen minns


Jag tänker på hur många minnen min kropp har efter alla slag jag fått och hur de påverkat/påverkar min hälsa, mitt psyke och min tillit till framförallt män.
De sägs att kroppens eget minne aldrig glömmer.
Kanske är de därför jag blev sjuk och fick olika åkommor.
Hur får man kroppen att förlåta?

Alla processer om förlåtelse till sig själv och den som slagit, har ju inte räckt.
All omvårdnad om kropp/själ/ande, har ju inte räckt.
Kroppen fortsätter vara sjuk.

Kanske når jag inte riktigt min kropp längre, känns inte som om jag bestämmer över den, kanske stängde den av för tidigt.
Jag märker att jag är avtrubbad.
Att jag inte når in hela vägen..
Varför kan jag inte nå mig själv riktigt?
Går de någonsin komma över?

De är många tankar,
men jag finner inte svaren..



Mitt livs stig


Livetsstig

Outgrundliga äro mina vägar -
önskar jag kunde berättat att de lett mig ÖVER allt, ”överallt”,
men de har lett mig UNDER allt, djupt i allt!
In i allt…

Säg vad jag inte fått se…



Lyckan


Det finns LYCKA
..den är i stunden
jag är med i stunden
och bär minnet kärt i hjärtat
ALLTID



Gräns


I skogen finns rötterna,
växer utan begränsning

I staden finns ingenting
att växa i

1351352-bigthumbnail


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu