Förstår du mitt hjärta


Mitt hjärta är rött och jag kan ÄLSKA

så livfullt och lekfullt

Och vingarna är där

Jag använder både dom och mitt hjärta

Jag vill känna att jag lever..förstår du det?



Om att vänta å vänta, å vänta igen


Det går inte bara vänta på att en annan människa ska bestämma sig i ngt som rör en själv..Det är samma sak som att ge ngn sitt roder och säga: Styr mitt liv! Man ger kontrollen åt ngn annan och den får ansvaret över vad som ska ske..Och det kan ingen annan göra..men eftersom det nog är vanligt, blir ju slutsumman att saker å ting oxå kan gå mkt fel.

Den som tar ett ansvar där andra liv påverkas, bör oxå ha ett sant och gott hjärta med en innerlig intention, att det görs av kärlek, i ärlig anda.

Man kan vänta å vänta, å vänta igen..för man tror så gott och att det är ömsesidigt, att hoppet som finns ska räcka för att bygga en bro..En regnbågsbro av strålande färger..en bro till möten in i varandras världar..en resa för att komma vidare..men så blir det en brygga istället..En brygga som ligger där och guppar i viken, som väntar på att kopplas samman från andra sidan sjön, så det går att mötas och komma vidare. Mkt vackert och intressant om viljan vore där!

I allt man gör ska hjärtat vara med..då blir världen fin..människan mår bra och under sker..Jag tror det är en klyscha för många att prata om hjärtats mening..det låter så vackert att vi ska prata från hjärtat..Men återigen, ett stängt eller sårat hjärta har inte tillgång till den informationen..Vi har alltid fått lära oss att tänka, men inte med hjärtat..Det är ngt helt annat det!

Att öppna upp sitt hjärta är ett pågående arbete faktiskt..ngt aktiverar processen, därefter gäller det att bibehålla öppningen..det är inte bra att ha svängdörrar!


Ett öppet hjärta är alltid känsligt..man känner mer, både av det goda och det onda..man blir lättare sårad..men man ger oxå mer..och man upplever desto mer på ett mkt, mkt subtilt plan..andra människor lägger märke till att en människa med öppet hjärta kan påverka dem starkare än ngt annat..en människa med öppet hjärta sätter avtryck, tassavtryck..Ett öppet hjärta kan inte lura ngn..det går bara inte..sanningen binds samman med hjärtats rötter och det finns ingen återvändo till att leva ett annat liv än det som är till fullo..Det är en konst att hålla sitt hjärta öppet när prövningar kommer i livet, det kan först tyckas lättare att stänga om sig, så inget eller ingen ska såra..Ja som sagt, det är en process att gå rak i livet med ett öppet hjärta, och lära sig skilja på det ena å det andra utan att stänga.

♥♥♥

När man verkligen älskar ngn, låter man själens fantastiska ljus lysa på sin älskade..precis som solen ger liv..och man möter alltid människans själ innan man möter hennes kropp.

Vi är här och nu..vad vet vi om i morgon eller nästa år, kommer vi uppleva nästa år? Man kan slösa bort kärleken som om man vore odödlig i detta livet..Det är själen som är odödlig..men vi som helheten människa, existerar här och nu!

Så när man väntat tillräckligt länge, klarar man gå vidare..man reser sig upp från bryggan när man reflekterat och går..någonannanstans pågår ständiga brobyggen..och ensamna bryggor finns det gott om när man vill sätta sig å meta en stund..



Att gå i trasiga skor


morgonstund

Mitt hjärta blöder,det droppar blod..jag försöker hindra genom att hålla för,men det sipprar igenom och gör allt rött..igen.

Kärleken som är så varm och vacker,prövar mig..gamla,envisa sår gör sig påminda,onödigt hårt..jag känner mig ensam då..känslor av övergivenhet,att inte passa in,inte duga,inte ha värde nog..jag gråter för det gör så ont..jag blir förbannad för mina skor är trasiga..och får mig att snubbla över dessa trösklar.

Kärleken tar fram det som är oläkt..

Jag är inte förvånad över orsak och verkan..men ledsen över tiden,det tar sån tid att lägga till rätta,åtminstonde så gott det går..Inte kan jag fly,inte låtsas utan bara vara den jag är..den som vill läka och utvecklas..men den snälla,varma kärleken tar tid att förstå och på resan snubblar jag i mina trasiga skor..

…något påminner mig..jag känner osäkerheten smyga in..känner smärtan komma tillbaks..den  slingrar sig likt en orm runt min hals..får inte luft..ångesten kommer och hugger upp hål i mitt hjärta,fler hål..jag vill inte vara med, jag vill få luft..så jag istället kan berätta att nu kommer såren tillbaka..håll om mig nu..lyssna på mig..säg att det inte är så längre..säg att du älskar mig,säg orden precis när jag gråter och blir osäker..se spökena ihop med mig, för de finns där och jag är så rädd..så rädd för att alltid bli ensam med dem..vill inte bli övergiven när de kommer..vill känna att vi är två som delar..allt.

…Det är så svårt att gå i trasiga skor”

Jag är mycket sorgsen över att min barndom lärt mig hur det är att uppleva djup förnedring av upprepande kränkningar så jag förhandlat om mitt liv..känna värdelöshet så många gånger att jag tappat räkningen..Jag har inte funnit mitt värde ännu..Förlåter mig själv för jag inte gjort det..ställer mig upp varje gång jag snubblar..men ledsen är jag över svekens ofantliga skador..jag försöker finna det som en gång förintats inuti mig själv..men vill inte jämt gråta ensam..vill gråta mot axeln..i famnen..inte bli lämnad som i barndomen..ensam med tårarna där ingen brydde sig,där alla blev tysta,där ingen såg hur ont det gjorde..Den tystnaden är fasansfull..

Vill ha den varma kärleken nära mig..så jag sakta vågar tro på att jag kommer läka även dessa sår..



En vision i sin spegelbild


wolf-inside

 

Julen är påväg med stormsteg…men jag märker egentligen inte av den…kan inte sälla mig till all julhandel,inte min grej…Vintern för mig är lugn och ro, som en stilla,vilsam tid då det är skönt att få vända sig inåt,det är ju inte min favoritårstid precis…försöker bara vara i den…Ingen tid för massor av energi eller utlopp…Naturen vilar och jag vilar med den…tycker om att följa årstiderna…jag känner dem i min kropp.

Och julen kan vara en ångestfylld tid för så många…panik över alla pengar och paket…och att allt ska vara så perfekt just då,när det kanske aldrig är det annars…och all ensamhet,alla har ju inte nån att fira med…

Jag tycker man kan ge varandra paket,visst,men isåfall vilken dag som helst.

Förresten tror jag på tomten,fortfarande…ja det gör jag faktiskt…

För mina barns skull,och så länge de vill,kan jag fira en lugn jul,med lite mat,precis det var och en önskar,behöver inte vara traditionellt…den som känner för majskolvar får det…någon liten paket…och gemenskap.

För övrigt bryr jag mig knappt om någon högtid…alla dagar är lika viktiga vad de än kallas eller vilka traditioner det är bundet kring…Min filosofi överlag,när det gäller det mesta faktiskt…som att alla människor är människor trots titlar eller position…Den yttre världen styr på jorden,men inte i mitt liv.

Inte alltid lätt att gå sin egen väg,ibland är vägen mörk,stigen osynlig,för ingen har gått där innan..man kan få en vision i sin spegelbild av vad som är viktigt… hur många råd man än får eller hur många vägvisare,så till sist ska man ändå göra sin egna resa…Och kanske kan man höra sitt hjärta vad det säger…däri ligger sanningen väl förborgad.

Så oavsett julens ankomst är det skönt att inte stressa utan bara vara…måndag,tisdag,onsdag,torsdag,fredag,lördag eller söndag.



I mitt hjärta bor vargen


...Vild,vacker och fri är vargen för mig..och mycket älskad..Kvinnor och vargar har mycket gemensamt..besläktade själar..
Många  kvinnor behöver befria sin vilda sida och en underbar bok som berättas i sagor är
”Kvinnor som slår följe med vargarna” av författarinnan Clarissa Pinkola Estés.
 En härlig bok att förkovra sig i..med många arketypiska berättelser som får kvinnan att känna igen sig och att hitta hem,verkligen..
Vargen är en riktigt stark överlevare,trots den är så hatad och jagad..den sätter skräck i många,kanske just för sin vildhet..
När jag hör vargens ylande,ryser jag av välbehag..men vet ju att många gör det även av obehag..
Alla människor har någon åsikt om vargen..Men jag tassar på mjuka trampdynor..för jag är en tassälskare..enda sedan jag var liten flicka har jag fascinerats av vargar..men för den skull vill jag inte äga en,för mig ska den få vara just fri och tillsammans med sin flock..
Och faktiskt så förstår jag att det är besvärligt och beklagligt när vargen tar tamboskap eller ren,
att det blir våldsamt upprörda känslor..men vi människor,de största rovdjuren,
äter kött varje dag..många djur slaktas och säljs uppstyckat och klart i affären..
Vi hugger ner skogar,som är många djurs hem,så även vargens..
Vi människor tar vad vi vill ha..men vi kan inte styra vart de vilda djuren ska bosätta sig,fast vi försöker på olika sätt..mest genom att använda bössan..Vargen kommer alltid att bo i mitt hjärta..
                                                                                                                                                                                                            


Samtal med en annan ängel


 En ängel

Idag pratade jag med en ängel…hennes ord läkte en del av mitt blödande hjärta…Tack. Jag är faktiskt tagen och rörd,för samtidigt var det omtumlande.Alla år av ensamhet,har satt sina spår av att vara utanför….men ändå är jag tillfreds just nu…Och det har jag ju verkligen fått lära mig att NUET är viktigt att försöka vara i…Vad som sker en annan dag har jag ingen aning om…Har du det?

Samtalet idag,med denna sanna ängel,var en underbar upplevelse…Det hade jag ingen aning om att det skulle ske,bara i mina tankar har jag önskat detta.Och idag skedde det på riktigt, jag värmde mig på de kärleksfulla vänliga orden som denna ängel gav mig…Tack C…

Och månen är stor och vacker utanför…Natten är så tyst,alla i huset sover.Min rottweiler sträcker ut sig på lammfällen.Snart ska jag oxå gå och lägga mig…

 

 



Avklarat


Nu har jag varit hos läkare…och allt gick bra…men hallå,det är första gången jag cyklar med bar överkropp…hm…ja det var bara att låtsas som om tröjan var på och damen som var där och skötte apparatur och sladdar på min kropp,pratade hundar med mig hela tiden,kul ämne iochförsig…Jag har ju hund!!!

Jag cyklade på och till sist gjorde det ont,men inte i hjärtat,utan i knäna…ha ha ha…

Jag är på riktigt gott humör..har ju varit på kurs igen…denna gång healing.Ja det är så himla skoj och jag känner mig sååååå pigg och glad.

Tydligen läcker jag lite blod vid nån hjärtklaff,men inget farligt…och jag som alltid sagt att mitt hjärta droppar blod…MÄRKLIGT va???Men min lilla remissdoktor ska snart höra av sig och då får jag väl mer svar…Jag är på topp i känslan och tänker njuta av hur bra det känns att vara lycklig…



Hjärtat


lilla hjärtat

Att hålla sitt hjärta öppet och vara medmänniska är skönt,visst händer det att någon skjuter en pil in där emellanåt…och klart det ont,men samtidigt blir alla känslor mer intensiva och starka.

Imorgon ska jag till farbror doktorn igen och denna gången är det dags att göra arbets-ekg och ultraljuda mitt hjärta…ja ibland är ju en pil i hjärtat rena smekningen jämfört med hur ont det kan göra i bröstet…Och eftersom jag tog mod till mig för ett tag sen och gick med på undersökningar,så är det igång en utredning…men ärligt talat kan jag säga att jag inte längtar ett dugg…Jag är ingen person som springer ner sjukvårdens dörrar precis,snarare tvärtom.Jag har ju mina skäl…men nu har jag satt kulan i rullning och svar kommer jag få…men längtar efter att det ska vara över.Om jag ska slippa ha smärta,får jag ju ge med mig…mediciner och annat…blääääää.

Ja jag vet att jag är envis på gott och ont…



Februari börjar


Äntligen,äntligen…jag tycker mig ana kvitter i träden.

Och inte vilket kvitter som helst,utan lite vårkvitter…mmm…så ljuvligt…för jag är en längtare och just nu är det våren som saknas i mitt liv.Solen tittar fram då och då,trots den lite envisa gråmulna himlen.Kallt är det oxå och när jag går med hunden känner jag hur det biter i kinderna.Det är fruset i marken och frosten glittrar till…men ändå känner jag den där känslan av hoppfullhet,att snart kommer våren,den älskade våren med lynniga vindar,surrande tjockflugor och små krokusar i landet.

I min lägenhet,bor nyckelpigor som kommit fram och sagt hej…trevligt tycker jag…de landar lite här och var innan de flyger vidare…Lite för kallt att släppa ut dem…De är övervintrare som sovit,men tyvärr väcktes då fönsterna fick sig en genomgång…ja just det,vid denna årstiden kollades fönsterna i hela huset…men det var genom vägverket,så de bestämde…bytat till treglas pga av buller från vägen.

Bara en sån sak,att jag bor bland bilar och buller när jag dragit mig undan tidigare och sökt skogens vilsamma sus och behagfulla tystnad.Vilken tid på dygnet det än var,hade jag stillhet omkring mig och det var mycket skönt…Jag kände frihet och ro.Men jag kom till en vändpunkt i mitt liv,där jag kunde se en större frihet vänta om jag flyttade från kalla hus med vedeldning…Träd skulle ju alltid fällas,de skulle sågas,kapas och klyvas,lavas och torkas och sedan bäras in igen i vedboden och lavas även där…oj det har varit mkt jobb i många år.Det blev tungt och arbetssamt att göra allt ensam,så jag ledsnade efter 20 år…och då skaffade mig en bekvämare bostad,så jag kan resa bort,träffa vänner under längre perioder och vara iväg på utbildningar och annat,utan att komma hem till ett utkylt och mkt iskallt hem,där jag varit livrädd att vattenrören ska frysa…

Så jag lämnade den yttre tystnaden och tar mer vara på den ”inre” istället.Och det känns bra att vara centralt,men ändå ha en stor,stor trädgård där det finns många träd och många små ”vänner” som kvittrar utanför fönstret.Nu väntar jag intensivt på våren och hade jag kunnat,vara som en flyttfågel och bo i spanien under vintern istället för här i  den nordiska kylan,skulle jag mått bättre i  kropp och själ.För solen är ju underbart läkande och närande och värmer många sorgsna själar till liv.

Jag välkomnar våren av hela mitt hjärta…    

bild-vitsippor.jpg                                                                                                                                                

                                                                        



2009 är rent och fräscht


Underbara nya fina år….vad du är efterlängtad…för 2008 var ett svårt år,som jag skrev om den 14 dec….Så detta friska år känns så skönt…med meditation och affimationer och massor av kärlek, till barnen och från barnen,mina älskade döttrar som bloggar tillsammans med mig,bara det är härligt…och kärlek och underbara stunder fulla med skratt, mitt lilla barnbarn…Mikael,han är alldeles fantastisk med sin glädje han utstrålar,han är så lätt att älska…mmmm lilla ljuvliga barnbarn, det är stort att vara mormor vid 44…Min glada goda snälla rottweiler, som behöver tid med mig…och det ska hon få,min hjärtehund…Hon vill springa, söka och framförallt leka,leka och leka.

Jag ska måla fler tavlor i läkande starka färger och skriva mycket och skogen ropar på mig…och utbildningar som lockar och livet kanske trots allt återvänder ljusare…att vara för andra är ju jag…men min egen sorg, min egen kappsäck bär jag helst själv…Men så kommer detta året med andra förhoppningar och öppningar, jag känner och ser visioner…möjligheter….jag växer mer…min tid kommer nu, min tur…Jag har ju kunskap genom livets hårda skola, vad tvekar jag om???

Jag tar min själ in i musiken och konsten och medialiteten och helandet och skriveriet och örter och coaching och gudinnekunskap och MAGI….och jag har tid att vara mormor…har tid att älska mina medmänniskor…jag har tid att älska naturen och den fantastiska Moder Jord, jag har tid att förlåta och gå vidare, jag har tid att rensa bort människor som endast tillför dålig energi, jag har tid att ta hand om mig själv….Nu är det januari, välkommen friska år…jag känner lycka inför allt som ska göras och för dagen som gryr med sin stillhet, så orörd…Ljuset återvänder…ljuset och solen….livselixiret…Det bubblar i mitt inre…Nu ska drottningen vakna, hon har sovit länge nog… Tack Anki för du påminde mig…Du fick mig att minnas ursprunget, långt där inne sover min drottning, sakta kommer jag väcka denna styrka och kraft, lugnt och fint…Min kraft…

Jag tackar mig själv för jag lyssnar på min kropp som talar sitt tydliga språk…jag brukar inte våld mot den…jag bestämmer över mig själv, vilken underbar känsla att inse…Det har varit en lång vandring dit…Detta år är ett återupprättande år…Ännu mer finner jag min plats, mitt hem i mig själv…och kraften som finns, min styrka som skrämmer…Men den finns ju där, varför har jag förträngt mig, varför har jag kvävt mig, varför har min kropp fått ta all stryk och stress???

Nu återupprättar jag mig. En ny Ingrid…vissa delar byts ut, vissa blir kvar, jag gör mig ny…mitt hjärta läker mig och mitt hjärta som bär gränslös sorg, behöver helas….Mitt starka älskade hjärta, som slår och slår, trots alla vansinniga sår…vilket envist hjärta…Tack för du inte lagt av ännu…Mitt hjärta som fått stryk…även en doktor ska få titta på det i år…

Jag kan inte göra om mig helt, ej heller kasta bort smärta helt….men jag känner mig ny….en märklig varm känsla att livet trots allt kan vara gott…Och detta måste vara resans mål, för som jag färdats, ner i undre världar och upp i oändligheten…Resans mål måste vara alla dessa insikter…nu börjar det ljusna där i horisonten, jag ser klarare, dimmorna runt mig släpper, jag kommer ut i ljus…med nycklen i min hand.

old-key.jpg


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu