Känslomänniskor och vargar


Det sägs vara nyttigt att ha känslor av alla de slag..jo det är bra att vara levande, så levande att allting känns, minsta lilla känns..hyperkänsligt..fininställda sensorer..radar i atmosfären..Det är som att åka berg- och dalbana, när man är av denna sort!!! Såååå tröttsamt eller helt underbart med alla dessa känslor som för en både hit och dit.. 

Det är bara att ta nya tag, igen och igen, resa sig upp och borsta av sig damm och jordloppor om man faller av.. Känslomänniskor lever i en okänd okänslig värld..En stängd värld full av ljug, pengahysteri, egoism, stress, makt..Man ska få plats med sitt annorlunda nära hjärta, man ska ha en förbandslåda med nål o tråd till hands..hjärtat får sys emellanåt..

Mycket stygghet lurar i vida världen bland människor..Vargen som bespottas och hatas, vet vi var vi har!!! För vi kan lita på att vargen äter älgen, rådjuret och människans tamdjur, ja det kan vi vara säkra på, även om det inte gillas.. Men människor som du litar på eller älskar, kan hugga ut ditt hjärta..en människa kan ljuga för dig om precis allt och du litar och tror, för du vet ju inget annat…men när sanningen kommer fram, hur känns det då??? En människa kan sälja en annan, när pengar kommer in i bilden..gå inte ut när det är mörkt, för du vet inte vem som finns där, tro inte du är själv..men hellre en vargflock i skogen än de känslolösa/skadade monster till människor som existerar och som skiter i om du blir ledsen eller tilltygad..

Så upp igen..LE..riktiga livet pågår hela tiden..gilla läget.

 

 

 



Högre syften


Jag skriver mycket om människans jordliga öden, mina egna men oxå med inblick utifrån ett filosofiskt perspektiv.. Om meningar och starka upplevda känslor..Om andligheten som finns, en utveckling att välja/stå passiv inför, men en högre makt som dock påverkar.

Villkorslös kärlek och sanning..två av grundpelarna..vi är många som är medvetna om dessa ord..det lärs ut på kurser och står att läsa i böcker. Just nu skakas många om i Sverige eftersom det skett en handling som föll utanför sanningens ram och tilliten brast..människan är arg, chockad, ledsen..och såklart blir det följden. Handlingen i sig är naturligtsvis inte bra. Denna nu omtalade man är min vän, oxå hans fru. Jag älskar dem. Jag försvarar ingen, inte ens mig själv..men ju högre man sätter en människa, desto längre ner faller den om ”fel” avslöjas. Och vad är vi egentligen, trots andlig tro eller inte, jo vi är just människor med fel och brister. Hur mkt andlig lärare man än jobbar som, så är läraren människa fortfarande.

 Om en människa går vilse i livet bör vi finnas där och visa vägen..även då vi tycker någon gjort ”generalfel”, ja ju större ”fel” desto mer hjälp behövs..

 

Den villkorslösa kärleken ruskas om sett ur mänskligt perspektiv..trots att ett högre syfte kanske spelar här bakom knuten..vem förändras frivilligt, eller tillräckligt snabbt nog? En djupare utveckling gör sig aldrig själv, inte ens hos oss troende. Människan har fortfarande sin fria vilja och vi har alla ett ego, större eller mindre, som håller emot eller helt enkelt fattas vi förmågan att gå vidare trots vi vill..ja hur gör man? Vad kan den villkorslösa kärleken innehålla som vi knappt nuddat vid..Är det dags att lära in nästa fas av detta? Kanske har vi allt för länge mest fått säga orden, nu prövas de uppenbarligen om vi alla håller måtten.

Något, någon måste skaka om oss. och ganska rejält, innan vi ser att det finns inget tak. Vad innebär det att vara medmänniska, finns vi där tillräckligt? Vad innebär det att älska villkorslöst, gör vi det tillräckligt? Kanske denna händelse ska visa oss ett större sammanhang eller osammanhang av sanningen. Isåfall är många av oss elever igen inför den handling han var den som utförde..så de som inte kommer gå på fler av hans kurser, har automatiskt hamnat på kurs ändå..För det finns  möjlighet att se och lära ett högre syfte här i denna historia.. alla upprörda känslor och personangrepp tycks gå förlorade bortom förlåtelsens finstämda verktyg, och även att förlåta är bortglömt..annars är det ju oxå ett nästan för ”populärt” begrepp inom andliga sammanhang. Alltså har vi satt ett tak vad som är godtagbart. Men om alla är medvetna om sin roll och var och en står för sitt, och då menar jag alla, så ska vi finnas där istället och hjälpa, och automatiskt hjälper vi oss själva vidare.. Nu testas vår egen styrka och ståndpunkt..kan vi stå upp starka ensamma eller måste vi falla in som anhängare till de som känner sig mest lurade och svikna..Eller ska vi ta och göra ngt positivt, hörde vi alla samman eller hur var det nu?

När man istället hjälper en människa, oavsett vad den gjort, kommer en förändring som är god för hela livscirkeln, eftersom vi alla hör ihop…MEN OM VI VÄLJER ATT VARA ILSKNA OCH NEGATIVA och uteslutande, ja vad händer då, jo det är så krig startas. Varför har vi krig i världen?

Så när ett högre syfte kommer..alla stora händelser som skakar om vår grund, vill visa oss att begränsningar är till för att upplösas, går vi inte vidare to the next level, så ser universum till att så sker, men något, någon måste röra om i grytan så reaktioner startar och gammalt upplöses så vi får möjlighet att se längre, och det som händer är inte alltid trevligt, underbart eller lättförstått och det har varit så i alla tider med människans utveckling att vi hamnar i situationer som är hårt prövande, det gör ont och det är svårt, men sedan kommer något gott även ur den mest omvälvande kris..vi får alla lära mer av den universella andliga existensens verklighet kring vad villkorslös kärlek, tillit, förlåtelse och sanning är.



jag blir inte klar..


©ingridvedenbrant

..hur fastnar man så gränslöst i en illusion att ingenting verkligt längre e bekant eller relevant..dagarna längtar till en ny natt där hopp ständigt föds ur nytt stjärnfall..osvikligt beter sig de känslor som är..trotsar all tystnad..förnuft bleknar i jämförelse..

..mellan dröm å verklighet, för varje morgon med sig en ständig tomhet, innan jag minns att du inte finns..

• • •

 



Att gå i trasiga skor


morgonstund

Mitt hjärta blöder,det droppar blod..jag försöker hindra genom att hålla för,men det sipprar igenom och gör allt rött..igen.

Kärleken som är så varm och vacker,prövar mig..gamla,envisa sår gör sig påminda,onödigt hårt..jag känner mig ensam då..känslor av övergivenhet,att inte passa in,inte duga,inte ha värde nog..jag gråter för det gör så ont..jag blir förbannad för mina skor är trasiga..och får mig att snubbla över dessa trösklar.

Kärleken tar fram det som är oläkt..

Jag är inte förvånad över orsak och verkan..men ledsen över tiden,det tar sån tid att lägga till rätta,åtminstonde så gott det går..Inte kan jag fly,inte låtsas utan bara vara den jag är..den som vill läka och utvecklas..men den snälla,varma kärleken tar tid att förstå och på resan snubblar jag i mina trasiga skor..

…något påminner mig..jag känner osäkerheten smyga in..känner smärtan komma tillbaks..den  slingrar sig likt en orm runt min hals..får inte luft..ångesten kommer och hugger upp hål i mitt hjärta,fler hål..jag vill inte vara med, jag vill få luft..så jag istället kan berätta att nu kommer såren tillbaka..håll om mig nu..lyssna på mig..säg att det inte är så längre..säg att du älskar mig,säg orden precis när jag gråter och blir osäker..se spökena ihop med mig, för de finns där och jag är så rädd..så rädd för att alltid bli ensam med dem..vill inte bli övergiven när de kommer..vill känna att vi är två som delar..allt.

…Det är så svårt att gå i trasiga skor”

Jag är mycket sorgsen över att min barndom lärt mig hur det är att uppleva djup förnedring av upprepande kränkningar så jag förhandlat om mitt liv..känna värdelöshet så många gånger att jag tappat räkningen..Jag har inte funnit mitt värde ännu..Förlåter mig själv för jag inte gjort det..ställer mig upp varje gång jag snubblar..men ledsen är jag över svekens ofantliga skador..jag försöker finna det som en gång förintats inuti mig själv..men vill inte jämt gråta ensam..vill gråta mot axeln..i famnen..inte bli lämnad som i barndomen..ensam med tårarna där ingen brydde sig,där alla blev tysta,där ingen såg hur ont det gjorde..Den tystnaden är fasansfull..

Vill ha den varma kärleken nära mig..så jag sakta vågar tro på att jag kommer läka även dessa sår..



Hjärtat


lilla hjärtat

Att hålla sitt hjärta öppet och vara medmänniska är skönt,visst händer det att någon skjuter en pil in där emellanåt…och klart det ont,men samtidigt blir alla känslor mer intensiva och starka.

Imorgon ska jag till farbror doktorn igen och denna gången är det dags att göra arbets-ekg och ultraljuda mitt hjärta…ja ibland är ju en pil i hjärtat rena smekningen jämfört med hur ont det kan göra i bröstet…Och eftersom jag tog mod till mig för ett tag sen och gick med på undersökningar,så är det igång en utredning…men ärligt talat kan jag säga att jag inte längtar ett dugg…Jag är ingen person som springer ner sjukvårdens dörrar precis,snarare tvärtom.Jag har ju mina skäl…men nu har jag satt kulan i rullning och svar kommer jag få…men längtar efter att det ska vara över.Om jag ska slippa ha smärta,får jag ju ge med mig…mediciner och annat…blääääää.

Ja jag vet att jag är envis på gott och ont…


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu