Om att vänta å vänta, å vänta igen


Det går inte bara vänta på att en annan människa ska bestämma sig i ngt som rör en själv..Det är samma sak som att ge ngn sitt roder och säga: Styr mitt liv! Man ger kontrollen åt ngn annan och den får ansvaret över vad som ska ske..Och det kan ingen annan göra..men eftersom det nog är vanligt, blir ju slutsumman att saker å ting oxå kan gå mkt fel.

Den som tar ett ansvar där andra liv påverkas, bör oxå ha ett sant och gott hjärta med en innerlig intention, att det görs av kärlek, i ärlig anda.

Man kan vänta å vänta, å vänta igen..för man tror så gott och att det är ömsesidigt, att hoppet som finns ska räcka för att bygga en bro..En regnbågsbro av strålande färger..en bro till möten in i varandras världar..en resa för att komma vidare..men så blir det en brygga istället..En brygga som ligger där och guppar i viken, som väntar på att kopplas samman från andra sidan sjön, så det går att mötas och komma vidare. Mkt vackert och intressant om viljan vore där!

I allt man gör ska hjärtat vara med..då blir världen fin..människan mår bra och under sker..Jag tror det är en klyscha för många att prata om hjärtats mening..det låter så vackert att vi ska prata från hjärtat..Men återigen, ett stängt eller sårat hjärta har inte tillgång till den informationen..Vi har alltid fått lära oss att tänka, men inte med hjärtat..Det är ngt helt annat det!

Att öppna upp sitt hjärta är ett pågående arbete faktiskt..ngt aktiverar processen, därefter gäller det att bibehålla öppningen..det är inte bra att ha svängdörrar!


Ett öppet hjärta är alltid känsligt..man känner mer, både av det goda och det onda..man blir lättare sårad..men man ger oxå mer..och man upplever desto mer på ett mkt, mkt subtilt plan..andra människor lägger märke till att en människa med öppet hjärta kan påverka dem starkare än ngt annat..en människa med öppet hjärta sätter avtryck, tassavtryck..Ett öppet hjärta kan inte lura ngn..det går bara inte..sanningen binds samman med hjärtats rötter och det finns ingen återvändo till att leva ett annat liv än det som är till fullo..Det är en konst att hålla sitt hjärta öppet när prövningar kommer i livet, det kan först tyckas lättare att stänga om sig, så inget eller ingen ska såra..Ja som sagt, det är en process att gå rak i livet med ett öppet hjärta, och lära sig skilja på det ena å det andra utan att stänga.

♥♥♥

När man verkligen älskar ngn, låter man själens fantastiska ljus lysa på sin älskade..precis som solen ger liv..och man möter alltid människans själ innan man möter hennes kropp.

Vi är här och nu..vad vet vi om i morgon eller nästa år, kommer vi uppleva nästa år? Man kan slösa bort kärleken som om man vore odödlig i detta livet..Det är själen som är odödlig..men vi som helheten människa, existerar här och nu!

Så när man väntat tillräckligt länge, klarar man gå vidare..man reser sig upp från bryggan när man reflekterat och går..någonannanstans pågår ständiga brobyggen..och ensamna bryggor finns det gott om när man vill sätta sig å meta en stund..



Det är inte alla människor förunnat att ha ro och stillhet inuti – nämligen i själen


stillhet

…kanske det kommer vissa dagar då du känner dig mer tillfreds än andra…då du känner lugnet inuti som mjuk bomull…skyddande bomull i tjocka lager som inte släpper in något ont…där tryggheten infinner sig som en självklar känsla du alltid haft rätt till…om du har det såhär ibland så passa på att njut,lev och bara va…just det…bara vara!!!

- Tänk själv att inte behöva något annat än att bara vara!!!

Det är ett konststycke att lära…många får fullständig nippra av att inget göra…Det krävs enbart övning,upprepande och tålamod med situationen,det går inte ge upp lätt,det ger ingen förändring…övning blir färdighet och du växer med din uppgift…

Den stillhet en sjö kan spegla,som samtidigt är så livfyllt som vad vatten ju faktiskt är…vatten har ju alltid symboliserat djupa känslor…så den stilla spegelblanka ytan,med endast små lätta krusningar…skapa denna bild inom dig,se den i ditt inre eller sök dig till en sjö…var i stillhet,så läkning och lugn kan ersätta stressen,den inre gnagande oron,den förgörande stressen som jagar dig så det snurrar allt fortare…du måste ta dig ur den tokiga karusellen…den förgör dig.

- Du säger att du inte hinner…du hinner varken lugna ner dig eller andas lugnt av alla måsten du tagit på dig…du blir nästan arg över att behöva stanna upp…

Kom igen nu….vems liv är det?

Mitt eller ditt? Eller någon annans? Ta tag i det,sätt dig ner och börja planera,se över ditt liv…Du ska hålla i rodret…du är din egen kapten…låt ingen annan köra din båt…Och du behöver bygga en brygga,så du kan komma i hamn…..Ja det är jobbigt att träna,kämpa och börja om…jag vet själv!!!

Om du inte har ro och stillhet med dig i bagaget som en självklarhet,är det aldrig försent att lära sig detta…att bara vara är att vila i sig själv och att samtidigt läkas…


Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu