Om att vänta å vänta, å vänta igen


Det går inte bara vänta på att en annan människa ska bestämma sig i ngt som rör en själv..Det är samma sak som att ge ngn sitt roder och säga: Styr mitt liv! Man ger kontrollen åt ngn annan och den får ansvaret över vad som ska ske..Och det kan ingen annan göra..men eftersom det nog är vanligt, blir ju slutsumman att saker å ting oxå kan gå mkt fel.

Den som tar ett ansvar där andra liv påverkas, bör oxå ha ett sant och gott hjärta med en innerlig intention, att det görs av kärlek, i ärlig anda.

Man kan vänta å vänta, å vänta igen..för man tror så gott och att det är ömsesidigt, att hoppet som finns ska räcka för att bygga en bro..En regnbågsbro av strålande färger..en bro till möten in i varandras världar..en resa för att komma vidare..men så blir det en brygga istället..En brygga som ligger där och guppar i viken, som väntar på att kopplas samman från andra sidan sjön, så det går att mötas och komma vidare. Mkt vackert och intressant om viljan vore där!

I allt man gör ska hjärtat vara med..då blir världen fin..människan mår bra och under sker..Jag tror det är en klyscha för många att prata om hjärtats mening..det låter så vackert att vi ska prata från hjärtat..Men återigen, ett stängt eller sårat hjärta har inte tillgång till den informationen..Vi har alltid fått lära oss att tänka, men inte med hjärtat..Det är ngt helt annat det!

Att öppna upp sitt hjärta är ett pågående arbete faktiskt..ngt aktiverar processen, därefter gäller det att bibehålla öppningen..det är inte bra att ha svängdörrar!


Ett öppet hjärta är alltid känsligt..man känner mer, både av det goda och det onda..man blir lättare sårad..men man ger oxå mer..och man upplever desto mer på ett mkt, mkt subtilt plan..andra människor lägger märke till att en människa med öppet hjärta kan påverka dem starkare än ngt annat..en människa med öppet hjärta sätter avtryck, tassavtryck..Ett öppet hjärta kan inte lura ngn..det går bara inte..sanningen binds samman med hjärtats rötter och det finns ingen återvändo till att leva ett annat liv än det som är till fullo..Det är en konst att hålla sitt hjärta öppet när prövningar kommer i livet, det kan först tyckas lättare att stänga om sig, så inget eller ingen ska såra..Ja som sagt, det är en process att gå rak i livet med ett öppet hjärta, och lära sig skilja på det ena å det andra utan att stänga.

♥♥♥

När man verkligen älskar ngn, låter man själens fantastiska ljus lysa på sin älskade..precis som solen ger liv..och man möter alltid människans själ innan man möter hennes kropp.

Vi är här och nu..vad vet vi om i morgon eller nästa år, kommer vi uppleva nästa år? Man kan slösa bort kärleken som om man vore odödlig i detta livet..Det är själen som är odödlig..men vi som helheten människa, existerar här och nu!

Så när man väntat tillräckligt länge, klarar man gå vidare..man reser sig upp från bryggan när man reflekterat och går..någonannanstans pågår ständiga brobyggen..och ensamna bryggor finns det gott om när man vill sätta sig å meta en stund..



Att gå i trasiga skor


morgonstund

Mitt hjärta blöder,det droppar blod..jag försöker hindra genom att hålla för,men det sipprar igenom och gör allt rött..igen.

Kärleken som är så varm och vacker,prövar mig..gamla,envisa sår gör sig påminda,onödigt hårt..jag känner mig ensam då..känslor av övergivenhet,att inte passa in,inte duga,inte ha värde nog..jag gråter för det gör så ont..jag blir förbannad för mina skor är trasiga..och får mig att snubbla över dessa trösklar.

Kärleken tar fram det som är oläkt..

Jag är inte förvånad över orsak och verkan..men ledsen över tiden,det tar sån tid att lägga till rätta,åtminstonde så gott det går..Inte kan jag fly,inte låtsas utan bara vara den jag är..den som vill läka och utvecklas..men den snälla,varma kärleken tar tid att förstå och på resan snubblar jag i mina trasiga skor..

…något påminner mig..jag känner osäkerheten smyga in..känner smärtan komma tillbaks..den  slingrar sig likt en orm runt min hals..får inte luft..ångesten kommer och hugger upp hål i mitt hjärta,fler hål..jag vill inte vara med, jag vill få luft..så jag istället kan berätta att nu kommer såren tillbaka..håll om mig nu..lyssna på mig..säg att det inte är så längre..säg att du älskar mig,säg orden precis när jag gråter och blir osäker..se spökena ihop med mig, för de finns där och jag är så rädd..så rädd för att alltid bli ensam med dem..vill inte bli övergiven när de kommer..vill känna att vi är två som delar..allt.

…Det är så svårt att gå i trasiga skor”

Jag är mycket sorgsen över att min barndom lärt mig hur det är att uppleva djup förnedring av upprepande kränkningar så jag förhandlat om mitt liv..känna värdelöshet så många gånger att jag tappat räkningen..Jag har inte funnit mitt värde ännu..Förlåter mig själv för jag inte gjort det..ställer mig upp varje gång jag snubblar..men ledsen är jag över svekens ofantliga skador..jag försöker finna det som en gång förintats inuti mig själv..men vill inte jämt gråta ensam..vill gråta mot axeln..i famnen..inte bli lämnad som i barndomen..ensam med tårarna där ingen brydde sig,där alla blev tysta,där ingen såg hur ont det gjorde..Den tystnaden är fasansfull..

Vill ha den varma kärleken nära mig..så jag sakta vågar tro på att jag kommer läka även dessa sår..



I mitt hjärta bor vargen


...Vild,vacker och fri är vargen för mig..och mycket älskad..Kvinnor och vargar har mycket gemensamt..besläktade själar..
Många  kvinnor behöver befria sin vilda sida och en underbar bok som berättas i sagor är
”Kvinnor som slår följe med vargarna” av författarinnan Clarissa Pinkola Estés.
 En härlig bok att förkovra sig i..med många arketypiska berättelser som får kvinnan att känna igen sig och att hitta hem,verkligen..
Vargen är en riktigt stark överlevare,trots den är så hatad och jagad..den sätter skräck i många,kanske just för sin vildhet..
När jag hör vargens ylande,ryser jag av välbehag..men vet ju att många gör det även av obehag..
Alla människor har någon åsikt om vargen..Men jag tassar på mjuka trampdynor..för jag är en tassälskare..enda sedan jag var liten flicka har jag fascinerats av vargar..men för den skull vill jag inte äga en,för mig ska den få vara just fri och tillsammans med sin flock..
Och faktiskt så förstår jag att det är besvärligt och beklagligt när vargen tar tamboskap eller ren,
att det blir våldsamt upprörda känslor..men vi människor,de största rovdjuren,
äter kött varje dag..många djur slaktas och säljs uppstyckat och klart i affären..
Vi hugger ner skogar,som är många djurs hem,så även vargens..
Vi människor tar vad vi vill ha..men vi kan inte styra vart de vilda djuren ska bosätta sig,fast vi försöker på olika sätt..mest genom att använda bössan..Vargen kommer alltid att bo i mitt hjärta..
                                                                                                                                                                                                            

Vedenbrant´s blogg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu